IX.
RIVALERNA FÖRSONAS
»Jag är befalld till hovet i morgon», sade Leicester till Varney, »för att, efter vad det påstås, där möta lord Sussex. Drottningen ämnar bilägga osämjan mellan oss. Detta är följden av hennes besök på Sayes Court, vilket du anser som en sådan bagatell.»
Sussex och hans parti gjorde ej mindre oroliga förberedelser än Leicester.
»Din böneskrift, vari Varney anklagas för förförelse», sade earlen till Tressilian, »är nu i drottningens hand — jag har låtit tillställa henne den genom en säker kanal. Jag tycker att din önskan borde bli beviljad, eftersom den grundar sig på heder och rättvisa och Elisabet själv är ett mönster i bägge dessa avseenden.»
Tressilian kunde ej låta bli att misstänka att Sussex i sin iver att förstärka sig mot sin rival hade med flit tagit ett steg, som skulle framhålla Leicester i ett förhatligt ljus, utan att närmare besinna, om detta också var det tillvägagående som hade de största utsikterna att krönas med framgång. Men steget var nu oåterkalleligt taget, och Sussex undvek all vidare diskussion därom genom att avskeda sin uppvaktning med den befallningen:
»Alla skola vara i ordning klockan elva; klockan tolv på slaget måste jag vara vid hovet.»
