verk De Jure Naturæ et Gentium, ett stort specialarbete, som väl aldrig plägade läsas av en student, men vilket han grundligt genomgick. Emellertid fann han ett uttryck, som han ej klart förstod, nämligen Quantitates morales. Som han, märkligt nog, därintills aldrig fått lära det minsta matematik, fann han ordet kvantitet svårbegripligt. Han gick till sin vän och förre informator, magister Ekman, och bad om upplysning. Denne sökte giva en förklaring, men tillade, att om han var intresserad för kvantiteter, så borde han läsa matematik, och bad honom skaffa sig prof. Gestrins översättning av Euklides’ 6 böcker i geometri. Klingenstierna behövde ingen undervisare häri. På två månader inhämtade han på egen hand de 6 böckerna och var utom sig av förtjusning, att, som han sade, hava funnit en vetenskap, som består av »endast oemotsägliga sanningar». Han vände sig till en gammal lärjunge till den då avlidne professor Elvius vid namn Anders Gabriel Duhre. Denne var en för sin tid mycket lärd matematiker, men som gjort sig omöjlig för akademisk lärareplats på grund av total brist på förmåga att hålla ett redigt och klart föredrag och till ytterlighet tankspridd och bortkommen. Han bodde utanför staden och kunde räkna sig till förtjänst, att hava varit en kort tid undervisare för århundradets båda största matematiska snillen i Uppsala.
Klingenstierna kom först till Duhre för att fråga, hur det kom sig, att Euklides lär, hur man skall dela en linje i hur många delar som helst, men ingenstädes, hur man skall dela en vinkel i hur många delar som helst. Han hade förskaffat sig även de andra böckerna av Euklides, som ej Gestrin översatt, men ej heller däri funnit detta. Duhre svarade, att det fanns mycket högre geometri än den euklideiska, men för att förstå den måste man kunna algebra, och gav honom anvisning på Wolffs Anfangsgründe der mathematischen Wissenschaften. Sedan han ganska snart studerat denna bok, gav Duhre honom anvisning på en tjock
