Den här sidan har korrekturlästs
2.

Ämbetsman i Stockholm, resor, utnämnd professor i geometri.

1720—1731.


Sin tjänst i kammarkollegium skötte Klingenstierna väl och med all flit, och tack vare detta och de relationer han ägde, vilka den tiden betydde mycket, syntes han hava de bästa utsikter till framgång på ämbetsmannabanan. Han hade ock ett angenämt samliv med några få vänner. Men sin mesta lediga tid ägnade han åt matematiska studier. Han studerade allt vad han i den vägen kunde komma över och var inom ett par år väl bevandrad i de förnämsta arbetena av den tidens mest framstående matematiska forskare. Men än mera, han började så småningom utföra egna undersökningar, uppfann enklare lösningar till svårare problem, än de som lämnats av de berömdaste lärda, och började inse, att han möjligen skulle kunna med större tillfredsställelse för sig själv och med större nytta för det allmänna förtjäna sitt uppehälle vid universitetet än genom befordringar på ämbetsmannabanan. För att se, vad kompetenta personer skulle anse om hans bemödanden, inlämnade han 1723 till Acta Litteraria två uppsatser, den ena om ett sätt att beräkna atmosfärens höjd och den andra om en förbättring av termometern. Dessa avhandlingar gjorde honom känd som en framstående ung matematiker av de akademiska fäderna i Uppsala, vilka ju redan ett par år förut på honom fäst stora