Klingenstiernas begåvning och vidsträckta kunskaper. Denne arbetade också, som alltid förr, mest på egen hand. Han inhämtade av mästaren själv den Wolffska filosofien, vilken ju var en banbrytare för Kants. I matematik utarbetade han en betydande avhandling om kurvorna av 3:e graden (Analysis Linearum tertii ordinis). Denna uppsats blev ej publicerad. Den finnes i avskrift av Nordmarks hand i Uppsala universitets bibliotek, A. 9, och konceptet finnes bland Klingenstiernas papper i K. Vetenskapssocieteten. För första gången hade han också här fått tillfälle att studera och även använda fysikaliska instrument.
Under vistelsen i Marburg inträffade en för honom viktig händelse. Geometriæ professorn i Uppsala Elof Steuch[1] tog avsked, och Klingenstierna anmälde sig som sökande. På förslaget uppsattes han i första rummet och dessutom lektor Lidius i Strängnäs och docenten Anders Celsius. Utgången ansågs given. Wolff, som var hessisk undersåte och högt uppskattad av konung Fredrik, och som även var nära bekant med kanslern, greve Cronhjelm, skrev till dem båda och rekommenderade Klingenstierna på det högsta, såsom den där ej vore någon av samtidens största matematici underlägsen och vars arbeten säkerligen skulle lända Sverige till största heder. Utnämningen kom d. 13 augusti 1728 och den 20 i samma månad fick han tillstånd att fortsätta sin resa. Celsius förordnades till vikarie mot den ersättning, som Klingenstierna »honom bestå lärer»!
Klingenstierna kunde nu med förbättrade inkomster och med permission på obestämd tid fortsätta sin resa. Det gick honom så, som det några år senare sades om Anders Celsius: »han uppsökte de berömdaste män; han sökte dem först, men de sökte honom sedan».
- ↑ 1 Elof Steuch, son av ärkebiskop Mattias Steuchius, f. 1687. Fil. mag. i Lund 1706, prof. i grekiska där 1713 och 1719 i matematik i Uppsala, avsked 1728, sedan stor godsägare i Småland och Skåne med kommerseråds titel. D. 1772.
