Den här sidan har korrekturlästs
20
samuel klingenstierna

inrättning med instrumenter dock kostat några tunnor guld». Näst Linnéanska trädgården ansågs observatoriet som universitetets förnämsta läroanstalt och dyrbaraste institution. Celsius hade ock i tre år trots avtagande krafter där börjat och organiserat ett vackert vetenskapligt arbete. Hans död väckte ej blott sorg över bortgången av en av universitetets i alla tider märkligaste män, utan även oro för, hur det skulle gå med hans berömda observatorium.

Omedelbart efter underrättelsen om Celsii död skrev kanslern till konsistorium en skrivelse, innehållande förbud att, innan efterträdare nämnts och ämbetet tillträdt, vidtaga någon som helst ändring eller förflyttning av instrumenten eller att använda någon del av byggnaden till bostäder.

Redan d. 20 september s. å. inlämnade Klingenstierna till konsistoriet ett utförligt memorial,[1] vari han fullständigt redogjorde för de arbeten, som utförts vid observatoriet, och planen för den närmaste verksamheten vid detsamma samt framhöll, att för dess fullföljande fordrades, dels att den muralkvadrant, som Celsius just beställt, med första anskaffades, dels att en fast observatorsplats omedelbart inrättades.

Den 10 nov. 1744 uppsatte konsistoriet förslaget; i första rummet uppfördes Klingenstierna, i andra adjunkten Nils Wallerius och i det tredje Celsii svåger och medarbetare, t. f. observator Olof Hjorther.

Den sistnämnde hade under ansökningen inlämnat en supplik till kansleren, vari han anhöll, att observatorium skulle skiljas från professuren, vars innehavare i följd av sina övriga göromål ej hade tid att sköta det. Observatoriet borde i stället förestås av en observator och astronomus regins, och till den sysslan anmälde sig Hjorther. Förslaget vederlades kraftigt av Klingenstierna och i konsistoriet förklarade Rosén, att Hjorther är »en stilla man, som efter sitt pund arbetar med mycken flit. Jag tror ock, att han under en

  1. Finnes in extenso i Schücks inbjudningsskrift till prof. Bergstrands installation 1911, sid. 23—28.