minsta tänkbara delar (materiæ in subtilissimas particulas divisæ exempla).»
En av hans rent fysikaliska disputationer är t. ex. De Elasticitate Aëris 1741. Här genomgår han först Mariottes nya experiment enligt dennes arbete Du mouvement des eaux», i vilket han bevisat sin bekanta lag: volymen av en gas är omvändt proportionell mot trycket .
Därpå redogöres för Musschenbroeks bestämning av värmets inverkan: volymen hos en gas är proportionell mot temperaturen, och anger utvidgningen mellan frys- och kokpunkten.
Därpå tillämpar han detta på förhållandena i atmosfären; omnämner Pascals barometerförsök på Puy de Dôme och Coswells på Snowden-Hill i Wales, och beräknar på grund av Mariottes lag, att om höjden över havet växer i en aritmetisk progression, så växer förtunningen i en geometrisk, eller höjden är proportionell mot logaritmen för förtunningen. Utgående från Daniel Bernoullis observation, att på en höjd av 1542 par.-fot barometerståndet fallit 21½ lin., då det vid havsytan är 28 t. 2 lin., beräknade han sedan höjden ur förtunningen på olika höjder eller tvärtom. Han tillägger uttryckligen, att han här negligerat såväl temperaturskillnaderna som ändringen i tyngdkraftens storlek.
I denna disputation ingår utom historiken även resultaten av hans egna i vetenskapliga skrifter utgivna undersökningar.
Disputationerna innehålla på detta sätt, såsom ovan framhållits, en elementär framställning av ämnet i fråga, vari även ingår den insats, som författaren tilläventyrs lämnat till detsamma.
Klingenstiernas artilleristiska arbeten avbrötos, då han den 31⁄7 1756 utnämndes till lärare för kronprins Gustav med bibehållande av alla förut innehavda löneförmåner förutom avlöningen vid hovet och erhöll cancelli-råds titel. Avsked från professuren fick han den 8⁄12 s. å., och den 3 januari 1757
