meddelade kanslern konsistoriet, att k. m:t beviljat honom avsked från professuren med bibehållande av lön, och att förslag till efterträdare skulle uppsättas. Sin vetenskapliga verksamhet bedrev han dock alltfort, som vi skola se, och hans berömdaste arbete rörande korrigerandet av färgspridningen och den sfäriska aberrationen i optiska instrument, liksom matematiska arbeten av betydelse utfördes under hans sista år trots trägna lärarplikter och avtagande krafter. Intet kan därför vara oriktigare än Tessins av partisinne och kanske avund färgade omdöme om honom:
»Klingenstierna traîtoit le Ciel serieusement et Dieu assez cavalierement. Devenû précepteur de Mgr. le Prince Royal, il degenera peu à peu en courtisan et negligea les études, en bornant à la théorie et abandonnant la pratique, si indispensable dans les sciences, qu’il professoit. Il étoit grand opticien et s’y plaisoit; tres capable de commenter Newton. Sa figure étoit petite, son esprit pénétrant. L’idée qu’il avoît de son merite amoindrissait quelquefois les égards dûs à celui des autres.
Avant lui je restois toujours persuadé que la connoissance de la sphère et de la physique experimentale conduissoit à la connoissance de Dieu et à la conviction de la révélation et de sa certitude. Malgré cela Mr. de Klingenstierna passera toujours pour un genie profond et pour un homme qui fait honneur à sa patrie.»[1]
Det är möjligt, att filosofen Klingenstierna ej var fullt ortodox, men det synes högst osannolikt, att den enkle, redbare mannen skulle hava i tal eller sätt lättsinnigt brukat att »traiter Dieu assez cavalièrement». Det strider alltför mycket mot den enkla taktfullhet, som Gustav III prisar hos sin gamle lärare. (Se nedan.)
Att han skulle »degenererat till kurtisan vid hovet och negligerat sina studier», är, som ovan sagts, helt enkelt osanning.
- ↑ Tessin och Tessiniana, s. 303. Stockholm 1819.
