Den här sidan har korrekturlästs
5.

Klingenstierna vid hovet.

1756—1764.


Klingenstiernas uppdrag att vara prins Gustavs lärare var ingalunda lätt. För att förstå situationen måste vi i korthet erinra oss, under vilka förhållanden prinsen dittills uppfostrats. Adolf Fredrik passade ej till kung, åtminstone ej under de svåra förhållanden, varunder han levde. Men han ägde i hög grad den enskildes bästa egenskaper. Människokärlek, välvilja och det husliga livets dygder utmärkte honom i hög grad och han var i viss mån även intresserad av intellektuella sysselsättningar, men han var utan kraft och begåvning för sin höga ställning och var trög och obeslutsam. Han kunde varken tjusa eller imponera som kung. Han handterade med mera nöje, sades det, pipan och svarvstolen, än spiran och svärdet.

Drottning Lovisa Ulrika var hans fullständiga motsats. Livlig, elegant, men också sträng och härsklysten, älskare av konst, litteratur och vetenskap grundade hon Vitterhetsakademien och omgav sig med »gens d’esprit et de bonne humeur». Hon beundrade det dåvarande Frankrikes, l’anden régime’s, prakt och elegans. De moderna idéer, som därifrån utgingo, i litteratur, konst och vetenskap, hovets yttre glans och makt, den dramatiska konstens fulländning och den »gloire et bravour», som utmärkte dess arméer, allt detta