Den här sidan har korrekturlästs
57
klingenstiernas sista levnadsår

själ var sysselsatt med vetenskaperna, så snart ej sällskap upptog tiden.»

Den berömde fysikern och K. Vetenskapsakademiens sekreterare J. C. Wilcke skrev på Bengt Bergii begäran följande:[1] »Klingenstierna, som år 1728 blev professor i Uppsala och efter sin hemkomst var den sol, som upplyste fysiska fältet vid detta universitet (och) ävenledes därstädes allraförst införde luftpump och experimentalfysik och den högre mathesen, har likväl som ledamot av akademien genom akademien och dess Handlingar riktat vetenskapen både theoretice och practice genom dess avhandlingar om jordens figur, vid tillfälle av lappska gradmätningen, genom dess anmärkningar om ljusstrålars brytning, som lade grund till refractionstubernas förbättring och stora framsteg i optiken, genom uppammandet av skickliga ämnen till optiska glassliperiet och den under Ekström och Lehnberg inrättade verkstadens tillkomst, genom flera nya rön om elektriska kraften uti handlingar och tal, liksom han var den första, som (efter språkmästaren H. Edman) infört denna vetenskap och försök hos oss. Dess övriga stora meriter höra Uppsala till, men som far och protector bidrog han även hos oss till allt, som lände mathesis och fysik till förmån.»

Drottning Lovisa Ulrika hedrade minnet av sin son Gustavs lärare genom att »högsätta» dem på Lovö kyrkogård i en gemensam hög, prydd med ett ståtligt monument. Ur en skrift, som skildrar monumentet och högsättningsceremonien, låna vi följande:

»Till evärdelig ihogkommelse af de stora förtjenster, hvarmed framledne Hof-Canceleren m. m. Herr Olof von Dalin och Stats-Sekreteraren m. m. Herr Sam. Klingenstierna förvärfvat sig i allmänhet hela uplysta verldens högaktning, och isynnerhet vår Nådiga Öfverhets ädelmodiga åtanka; hafver Hennes Kongl. Maj:t vår Allernådigsta Drottning låtit, vid Drottningholms Sokne-Kyrka på Lof-ön, åt dem

  1. Bergii brevsamling. T. 19, sid. 633. I K. Vet.-akad. bibliotek.