Sida:Klotformig sten använd som älfkult – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/3

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
37
KLOTFORMIG STEN ANVÄND FÖR ÄLFKULT.

Å den nämnda Kappelbacken fanns den emellertid, när jag hösten 1890 ombesörjde dess forslande till Nordiska Museet, vårdslöst nedvräkt i en håla under ett väldigt flyttblock — ett dåd af ortens drängar. Äfven här var den dock fortfarande föremål för vidskeplig behandling, och ännu, när jag hämtade den, var den klibbig och mörkfärgad i fördjupningarna af något fett ämne, och ett par knappnålar lågo i midtgropen. För den historiska dokumenteringens skull må ock nämnas, att det lyckades mig få reda på en af de prästinnor, som sist innehaft kultutöfningen vid denna sten — en på 1830-talet född kvinna, bosatt i den nära liggande Skälby by i Sala socken. Hon hade i ifrågavarande värdighet efterträdt sin mor.

Fig. 2. Sten på Inglinge hög, Ingelstad, Ö. Torsås sn, Småland.

Anledningen till att jag här afbildar och med några uppgifter beledsagar bilden af denna sten är, att den påtagligen är den enda i sitt slag, om hvilken någon därmed förbunden kult konstaterats. Huruvida denna ursprungligen tillhört stenen eller till denna i någon senare tid öfverflyttats från den å gropstenar (älfkvarnar) utöfvade älfkult, som in i senaste tid lifskraftigt fortlefvat i här ifrågavarande landsort, vill jag lämna osagdt. Emellertid må icke förbises, att den dödskult å griftstenar, som sannolikt varit ursprunget för kulten vid de s. k. älfkvarnarna, mycket väl kunnat allt ifrån början förbindas äfven med de klotformiga stenarna på grafhögarna. I England lär man ännu in i senaste tid på allhelgonadag hafva begjutit grafstenar med mjölk.[1]

  1. M. P. Nilsson: Årets folkliga fester 1915, s. 169.