I. Föremålet för tjufnad.
Objektet (föremålet) för tjufnad är en annans lösa sak. Strafflagens uttryck i 20: 1 är "gods eller penningar".
Blott en sak, ej en lefvande människa, kan vara föremål. för ifrågavarande brott. Strafflagen gifver i 15 kap. speciella bestämmelser, som bereda människor skydd mot olofligt bemäktigande.[1]
Endast s. k. res corporales (materiella ting) äro objekt. Man kan ej stjäla rättigheter. "Litterär stöld" är ej tjufnad.
Flytande och gasformiga föremål få väl antagas kunna utgöra objekt för tjufnad. Man kan stjäla vatten ur en vattenledning och gas ur en gasledning genom ämnets afledande, förutsatt nämligen, att öfriga betingelser, såsom tillägnelseafsikt etc., föreligga. I detta hänseende är att märka lag den 27 juni 1902, som till 20: 3 fogat det tillägg, att såsom stöld eller snatteri skall anses olofligt bortledande (i tillägnelseafsikt) af elektrisk ström från elektrisk anläggning.[2]
Saken skall till sin naturliga beskaffenhet vara lös. Då lagen använder uttrycket "gods", menas därmed löst gods eller, med andra ord, rörliga, flyttbara saker.[3] Själffallet är, att det är sakens flyttbarhet i naturlig mening, som härvidlag är afgörande, sålunda oberoende af de civilrättsliga reglerna (t. ex. i lag ang. hvad till fast egendom är att hänföra den 24 maj 1895). Dörrar och fönster i en byggnad. höra sålunda till byggnaden och hänföras under det
civilrättsliga begreppet fast egendom, men dylika delar af
- ↑ Jfr Eschelsson, Bidrag till läran om besittning s. 49.
- ↑ Jfr Reuterskiöld, Lagskipning, i Tidsskrift f. Retsvidenskab 1902, sid. 173 och motiven till lagen den 27 juni 1902 i Holm Afd. II 1904 n:r s. 61–62.
- ↑ Äldre Lagberedningens förslag, 23 kap. 1 §, omnämner endast "lös egendom" (såsom omfattande äfven penningar). En ledamot, hofrättsrådet Wretman, tillstyrkte för sin del. att "penningar" måtte, i likhet med hvad 1734 års lag, M.B. 40: 1, innehöll, i definitionen på tjufnad särskildt omnämnas "jämte löst gods eller lös egendom".
