Äldre Lagberedningens förslag innehöll (med uteslutande af orden "af stället flyttat" såsom möjligen vilseledande), att olofligt tillgrepp var fullbordadt, när gärningsmannen "till sig tagit det tillgripna, ändå att han ej hunnit det bortföra". "Till sig tagit" får väl anses likbetydande med: satt sig i besittning utaf.
Det är nog, att gärningsmannen en gång tagit saken, äfven om han sedan kastar bort den.
Tjufnad förberedande handlingar och försök till tjufnad äro straffria (märk dock de positiva bestämmelserna i 20: 5, 13). Jfr Naumann 1873: 538.
I Schmidts arkif XIV: 216 finnes refereradt ett rättsfall, utmärkande att tillgrepp af till blekning utlagda väfvar icke ansetts fullbordadt, då gärningsmannen ej hunnit hoprulla väfvarna.
Förutsättning för att tagandet skall, från gärningsmannens sida sedt, blifva tillgrepp är, att saken öfver hufvud taget kan vara under någons besittning, och vidare, att en annan än gärningsmannen har saken i sin besittning.
Saken måste vid tiden för tillgreppet vara i någons besittning för att tjufnad skall föreligga.
Med besittning förstås här det faktiska rådandet öfver en sak. Då det gäller att afgöra, om en sak är i en persons besittning eller icke, får man i hvarje särskildt fall taga i betraktande objektets beskaffenhet, personens i fråga förhållande till föremålet och äfven huru dessa omständigheter te sig för den, hvilken gör intrång i förfogandet öfver saken. Ägaren till en landtfastighet har i sin besittning hemdjur, som gå i bete å utmarken, och jordbruksredskap å åkern (tjufnad kan här ifrågakomma). En dylik fastighetsägare kan däremot icke, åtminstone ej under alla omständigheter, anses besitta en bok, som han lagt ifrån sig i en skogsbacke ute å ägorna. Vissa föremål såsom kreatur och redskap för jordens brukande äro af den beskaffenhet, att de icke alltid kunna vara under ägarens tillsyn. Andra föremål såsom böcker äro i regel under omedelbar uppsikt af ägaren. I 20 kap. 3 § enligt lagrummets
