Tillfälligtvis förlagda, afglömda och undangömda saker äro väl att skilja från förlorade.
Har ägaren till saken lagt undan densamma i sitt hus på ett ställe, som han sedan i hastigheten ej kan ihågkomma, har han vidare glömt att taga med sig saken från ett ställe, i hvars närhet han dock fortfarande befinner sig, eller har han gömt saken på en af honom för ändamålet afsedd plats, så behåller ägaren besittningen af saken, och olofligt tillgrepp af saken kan förty ifrågakomma.
Rättsfall i Naumann 1865: 514. O. M. hade vid besök i en teaterrestaurant aflagt sin ytterrock på en stol, därvid hans plånbok ur ytterrocksfickan fallit på golfvet. Pigan A. S., i tjänst hos källarmästaren, tilltalades för tillgrepp af plånboken. RR:n dömde A. S. till ansvar för stöld. Hofr:n yttrade: Enär ej ens uppgifvet än mindre styrkt blifvit, att A. S. åtkommit plånboken annorledes än så, att hon densamma morgonen, efter det den af O. M. under besök å teaterhuskällaren förlorats, å golfvet därstädes anträffat och upptagit, samt åtkomsten följaktligen icke i sig själf varit oloflig, utan hon först därigenom förfarit brottsligt, att hon, oaktadt O. M. efterfrågat plånboken, förtegat förhållandet, dömdes A. S. för förtigande af hittegods. H. D. (4 ledamöter) ej ändring i Hofr:s utslag. Tre ledamöter af H. D. fastställde RR:s utslag.
I norsk rättspraxis har (enligt Hagerup a. a. s. 16) ur, liggande på golfvet i en danssal, icke ansetts såsom tappadt (således föremål för tjufnad). Tillägnande af silfvermynt, liggande på golfvet, där ägaren kunde antagas söka detsamma, bedömdes såsom tjufnad. En fällknif, funnen å afträdet i den gård, där ägaren uppehöll sig, ansågs såsom tappad (ägaren kunde ej antagas genast söka efter sin knif), hvaremot tagandet af en sked, som slagits ut med diskvattnet, kom under tjufnad.
