Sida:Kommentar till 20 och 21 kap strafflagen.djvu/50

Den här sidan har korrekturlästs
46

använder till sömnens hvila.[1] Snarare torde dock den vanliga hvilo-(säng-)tiden på den ort, där tillgreppet begåtts, vara afgörande utan hänsyn till individuella förhållanden.[2] (Denna tid kan vara längre eller kortare än från mörkrets inbrytande till morgongryningen.)

Tillgrepp, föröfvadt af en i huset inneboende, lärer ej blifva kvalificeradt.[3]

Uttrycket "olofligen" tolkas af Carlén (a. a. s. 345) därhän att man antingen inträngt mot ägarens uttalade vilja eller ock hemligen insmugit sig. Jfr 11: 10.

6 mom. Beväpnad stöld m. m. Detta stadgande är delvis hämtadt från Lag-Commiteens förslag, som endast hade föreskrift om beväpnad stöld. Äldre Lagberedningen tillade, utan särskild motivering, bestämmelsen i sista delen.

Nya Lagb. (Motiv. s. 87) yttrar om den beväpnade stölden, att tillgreppet får en särdeles svår karaktär redan därigenom, att gärningsmannen i och för vinnande af sitt brottsliga syfte medför vapen, för hvars användande, där sådant blir af nöden, han i de flesta fall ej lär rygga tillbaka.

Ifrågasättas kan, om ej uttrycket "vapen" i detta sammanhang bör fattas i teknisk bemärkelse.[4] Svensk rättspraxis har under "lifsfarligt vapen" enl. 14: 15 hänfört ej endast huggande, stickande och skjutande instrument utan så. godt som alla slag af verktyg, som kunna brukas till en människas dödande.[5]

  1. Carlén, Kommentar s. 345. Jfr Antell, Tillgreppsbr. s. 335.
  2. Jfr Goos anf. arb. II s. 394: "Sengetid, hvorved de lokale og individuelle Forhold komme i Betragtningø. Jfr v. Liszt a. a. s. 436: "Nachtzeit ist nach dem Zwecke der Bestimmung nicht die Zeit der Dunkelheit, sondern die ortsübliche Zeit der Nachtruhe."
  3. Jfr Antell a. a. s. 335.
  4. Vapen i teknisk mening har v. Liszt (a. a. s. 330) bestämt sålunda: Der Begriff der Waffe im engern (technischen) Sinne "umfasst alle zur Zufügung von Verletzungen bestimmten und bei bestimmungsgemässer Anwendung geeigneten Werkzeuge". Tödliche Waifen = solche Waifen, welche zur Zufügung von tödlichen Verletzungen bestimmt und bei bestimmungsgemässer Anwendung geeignet sind.
  5. Jfr Holm 1896 not B 480, 1898 not B 696, 1905: 73.