minima beträffade, så hade dessa bestämts lika med de för första resan föreslagna, dock att fängelsestraff ansetts böra ifrågakomma endast vid andra resan enkel stöld. Den förutvarande sammanslagningen, vid fjärde och följande resor, af straffen för enkel och för grof stöld hade vid den enkla stölden föranledt till en ofta och ej utan skäl öfverklagad stränghet. Lagb. hade därför ansett sig böra uppställa särskilda straffskalor för nämnda två grupper af förbrytelser, hvilket föranledt en väsentlig nedsättning af straffmaximum för den enkla stölden. Vidkommande åter straffmaximum för den grofva stölden, så enär lifstids frihetsstraff enligt den uppfattning, som numera torde vara den allmänna, icke lämpade sig för förbrytelser, som riktats ensamt mot egendom, samt, där det ådömdes, så godt som alltid blefve efter tio års förlopp i nådeväg efterskänkt, hade Lagb. föreslagit, att detta straff icke vidare finge för ifrågavarande brott ådömas. Straffminima hade Lagb. ansett böra nedsättas för den enkla stölden till sex månaders och för den grofva stölden till ett års straffarbete, då, därest dessa minimafsattes högre, iterationen tvifvelsutan i vissa fall skulle erhålla större betydelse, än som rätteligen tillkomme densamma"
Vid tillämpningen af 7 § äro väl att märka bestämmelserna i 4: 11 och 5: 4. Jfr de under 6 § anmärkta rättsfall.
Pröfning, huruvida det brott, som ett föregående domstolsutslag afser, verkligen begåtts, får ej af domstolen verkställas. heller får domstolen undersöka, huruvida brottet blifvit i förra utslaget rätt bedömdt. Har någon t. ex. för en gärning, som bort bedömas såsom förskingring, dömts till straff för stöld, måste han för ett följande tjufnadsbrott fällas till straff för andra resan stöld.
En oundgänglig förutsättning för tillämpning af straffskalan för exempelvis tredje resan är, att brottslingen straffats för andra resan. Har han väl begått två stölder men för stölden n:o 2 af misstag ådömts straff för första i stället för andra resan, kan han för ett senare begånget tjufnadsbrott
