Sida:Kommentar till 20 och 21 kap strafflagen.djvu/61

Den här sidan har korrekturlästs
57

snatteri och särskildt ansvar för s. k. efterföljande delaktighet i tjufnadsbrott enligt 3: 10 (Holm 1897: 533).

Rättsfall i Holm 1890: 268 och 1901: 12'ådagalägga, att, då samtliga snatterier föröfvats mera än två år fore åtalets början, tillämpades preskriptionsbestämmelserna i 5: 14, oaktadt värdet af det tillgripna sammanlagdt gått öfver 15 kronor.

Jfr anm. under följande §.


9 §.
Har någon å särskilda ställen eller tider begått stöld eller

inbrott, eller sådant brott och snatteri, och varder han därför på en gång lagförd; straffes efter ty i 4 kap. 3 § sägs; och må straffet förhöjas till straffarbete i ett år utöfver den för det svåraste fallet bestämda högsta strafftiden.

Ej må dock genom sådan förhöjning tiden för straffarbetet i något

fall öfverskrida tio år.

9 § har sin motsvarighet i 12 § 2 mom. och 13 § i 20 kap. af 1864 års strafflag men innehåller ett tillägg, att bestämmelserna i 4 kap. 3 § skola äga tillämpning jämväl, då någon på en gång lagföres för snatteri och stöld eller inbrott.

Jfr, beträffande 8 och 9 §§, föreskrifterna i 4 kap. 8 och 9 §§.[1]

8 och 9 §§ i 20 kap. hafva ansetts icke vara tillämpliga, då ansvar enligt 12 § ådömts tilltalad, för det han med vetskap om den olofliga åtkomsten innehaft gods, som tillgripits å särskilda ställen och tider (Holm 1898 not B. 377, 1903: 554, 1904: 246).

Jfr anm. under föregående §.


10 §.
Har någon stöld, snatteri eller inbrott med råd eller dåd

främjat, såsom i 3 kap. 4 § sägs, och tillika i det tillgripna tagit del eller

eljest af brottet vinning haft; straflies som vore han själf gärningsman.

Denna § är lika lydande med den 14 § i 20 kap. i 1864 års strafflag.

  1. Se Hagströmer, Sv. straffrätt sid. 768-810.