Sveriges konungatron. Det har alltid synts mig vara otroligt, att ett så lifskraftigt folk, som en gång egt inhemskt mynt och under lång tid hembragt utomordentligt rika skatter af främmande mynt, skulle under en tiderymd af två hundra år försummat att förskaffa sig ett inhemskt, för det ordnade samhällslifvet så vigtigt bytesmedel, ännu mera behöfligt, sedan den stadgade kristendomen stäfjat hogen för de vinstbringande vikingatågen och handelsresorna till aflägsna länder.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 193 i filen Kongl. Vitterhetsakademiens månadsblad (åttonde årgången, 1879).pdf. |
Min förhoppning i detta afseende har vunnit en i hög grad glädjande bekräftelse genom ett i Eskilstuna, vid jordschaktning å kyrkogården, anträffadt fynd, hvilket, ehuru af hittaren olagligt försåldt till en enskild person, lyckligtvis kunnat, fastän mot dryg betalning, förvärfvas åt Myntkabinettet.
Detta fynd har gifvit oss sju hittills okända brakteater med namnet KANVTVS och fyra andra dermed
