ristningen. Detta medhanns till kl. 3 följande eftermiddag, då vi, — sedan vi å Näsbyholm af Herr Löjtnant Reinhold Nauckhoff icke allenast erhållit nödigt biträde af hans folk, utan äfven åtnjutit det mest gästfria mottagande — fortsatte vår färd tills vi sent på qvällen framkommo till Mora by i Jäders socken, der vi fingo härbärge hos den särdeles redbare bonden Jon Ersson, hvilken äfven under följande dagens arbete gaf oss all behöflig handräckning.
I god tid morgonen derpå gingo vi ned till Sjövikshagen, der vi mellan löfträna snart varsnade en mot sydvest sluttande mörk och ovanligt slät bergshäll, prydd med den i sitt slag märkligaste runristning, som kanske någorstädes finnes. Denna var också nu så mycket bjärtare synbar och med en blick öfverskådlig, som — genom en i sanning egen tillfällighet —, någon dag förut, alla ristningens drag med krita blifvit uppritade utaf, som det sades, Folkskoleläraren C. G. Österberg i Jäder. Det beslöts nu att äfven af denna ristning taga en likadan afritning som af Göksstenen; dels emedan det skulle vara ändamålsenligast att ega bägge ristningarna samtidigt aftecknade och efter samma måttstock, och dels emedan den Dybeckska ritningen, i några visserligen smärre, men dock icke ovigtiga, punkter, befanns vara ej fullt öfverensstämmande med urbilden (t. ex. i formen på svärdshjaltena och smedtången, i hästens och foglarnes utseende, o. s. v.): — till det mesta följder af den starkt minskade skala, i hvilken teckningen utförts. Aftecknandet utfördes nu, liksom under gårdagen, hufvudsakligast af min broder (P. A. S.), under det att vi andre två, jämnte en rask dräng och ett par gossar, biträdde. Arbetet medhanns på omkring åtta timmar och var mödosamt nog i den brännande solhettan, både i anseende till ritningens stora vidd och den starka sluttningen såväl af den glatta berghällen, som af marken
