just midt öfver det ofvannämnda gåtlika föremålet med de två spetsarne[1]. Figuren vrider hufvudet tillbaka och vänder sig sålunda bort från de framför honom varande verktygen samt håller venstra handen med uppsträckta fingrar för munnen. Nära bakom den sittande figuren står en från honom vänd, sadlad eller en börda bärande häst med konstrikt flätad svans och med den ene framfoten höjd till skrapning eller gång. Han är medelst en töm eller orm, som bildar en lynga (i hvilken nosen är liksom instucken), bunden vid ett högt trä, å hvars bladlösa och ormlikt svängda grenar sitta två hökar eller falkar, som vända sig mot hästen och de öfriga figurerna samt hafva vingarne uppsträckte eller höjde till flygt. Från den af träets grenar, vid hvilken hästen står bunden, nedhänger ett stort gapande ormhufvud. Åt detta håll finnes å bildfältet intet mera, utom rundrakens inslungne treuddige spord, å hvilken inskriftens två sista ord äro ristade. — Detta är allt, som förekommer å bildfältet inom ormramen.
Men utanföre och nederst å hela ristningen, ungefär midt under den bakerst sittande höken, ser man slutligen bilden af en kämpe, som, med nedböjdt och med stormhatt betäckt hufvud, antingen i fullt språng (som det nästan ser ut å en äldre teckning) eller kanske snarare stödd å det ena nedböjda knäet, tvehändes ränner ett of-stort svärd tvärs igenom drakens kropp.
Det hela är, efter den tidens sed, utfördt med smak och mycken säkerhet i teckning och stenristning, och är helt visst ett verk af någon sin tids ypperste stenmästare. De tre mannabilderne äro, jämnförelsevis, minst lyckade, i det att benen och underredet äro allt för smått tilltagna, under det att armarne och
- ↑ Detta bågformigt krökta föremål, med sin klump i änden, saknas helt och hållet å Atlanticans teckning, men finnes riktigt å Dybecks.
