ständigt alltmer irritera den amerikanska regeringen med dess klum- pigare metoder. [1]
Om möjligt ännu mindre verkan i afsedd riktning fick den ameri- kanska lagen på Napoleons åtgöranden. Decrès’ ursprungliga ovisshet om Berlindekretets räckvidd hade ingifvit amerikanska regeringen hvad den något dunkelt kallade en förvissning att åtgärderna ej skulle tillämpas emot Förenta staterna, och detta tal vidhölls i notväxlingen med England, äfven sedan Milanodekretet och dess tillämpning definitivt borde ha skingrat alla dylika förhoppningar. I likhet med England kapade Frankrike ständigt amerikanska fartyg och förfor därvid om möjligt ännu våldsammare än sin motståndare, särskildt genom att konfiskera fartyg endast därför att de underkastats en visitation af engelska kryssare, hvilken de omöjligt kunnat undgå. Denna tolkning drefs rent formalistiskt ända därhän, att under 1808 exempelvis en amerikansk brigg förklarades för god pris på grund af engelsk visitering, trots att den omedelbart efter visiteringen företagit sig att fly från den engelska kryssaren in i det Napoleons bundsförvant Spanien tillhöriga Bilbaos hamn och alltså om något visat sin goda vilja att stå väl med kontinentalmakterna. I själfva verket var Napoleon så litet böjd att för Förenta staternas räkning medge undantag från sin sats om obefintligheten af neutrala, att han tvärtom med sin vanliga förmåga af oväntade logiska slutledningar just i embargo-lagen lyckades finna ett motiv att lägga beslag på alla amerikanska fartyg som kommo till fransk eller »allierad» hamn. Han förklarade nämligen i ett bref till sin finansminister Gaudin den 17 april 1808 att, då Förenta staternas regering lagt embargo på sina fartyg och beslutit att ej drifva handel under kriget, »det alltså är uppenbart, att alla fartyg, som säga sig komma från Amerika, komma från England och att deras papper äro förfalskade»; alla amerikanska fartyg, som komme till Frankrikes, Hollands, hansestädernas eller Italiens hamnar, skulle därför beslagtagas.[2] Detta var det s. k. Bayonnedekretet, som utgjorde hvad Förenta staterna uppnådde af Frankrike genom embargo-lagen.
Non-Intercourse Act 1 mars 1809 Hopplösheten i striden mot amerikanarnas egna lagöfverträdelser föranledde slutligen presidenten och kongressen att ge saken förlorad, och detta kort efter antagandet af Force Act i januari 1809. Denna
