Men medan de ekonomiska verkningarna sålunda fortfarande väckte misstämning, tycktes de politiska sent omsider lofva resultat af repressaliepolitiken. Madison, som efterträdt Jefferson på presidentplatsen tre dagar efter Non-Intercourse-lagens antagande, fick nämligen till sin glädje mottaga ett engelskt initiativ till uppgörelse, som hastigt nådde ett skenbart resultat. I verkligheten voro visserligen Cannings villkor för öfverenskommelsen alldeles oantagliga för amerikanska regeringen. Men det engelska sändebudet i Washington, Erskine, son till lordkanslern i All the Talents, gick i sin ifver för en uppgörelse alldeles utanför sina instruktioner och lofvade på sin regerings vägnar upphäfvande af Orders in Council gentemot Förenta staterna f. o. m. den 10 juni 1809, hvarpå Madison i öfverensstämmelse med det bemyndigande Non-Intercourse Act gifvit honom fastställde denna Englands eftergift genom en kungörelse, som satte den amerikanska lagen ur funktion från och med samma dag. En oerhörd rörelse började i alla amerikanska hamnar, där 600 fartyg lågo segelklara på den utsatta dagen, Liverpool mottog under veckan 16—23 juni mer amerikansk bomull än under hela året 1807 — då det befanns att engelska regeringen desavouerade sitt ombud och presidenten måste återta sin kungörelse. Det nya engelska sändebud, som efterträdde Erskine, råkade omedelbart i skarp konflikt med den amerikanska regeringen och hemsändes, hvarefter alla utsikter till en omedelbar uppgörelse på detta håll ånyo hade strandat.
Handelsfrihet 1810—11. Äfven Non-Intercourse Act fick då förfalla. Den aflöstes 1 maj 1810 af en tredje lag (11 Cong., Sess. 2, ch. 39), som afsåg att ge de krigförande en frist, inom hvilken de kunde bättra sig, men samtidigt att spela ut den af dem som så gjorde emot den motspänstigare. Det bestämdes nämligen, att om ettdera af de två länderna England och Frankrike upphäfde sina bestämmelser före den 3 mars 1811 men det andra landet ej följde exemplet inom tre månader, så skulle presidenten genom kungörelse sätta Non-Intercourse Acts hufvudbestämmelser i kraft gentemot det senare landet. Tills vidare blef handeln sålunda fri med alla länder och tog därför också stark fart under år 1810. Emellertid gällde detta just icke den koloniala mellanhandeln, som till stor del gått ifrån amerikanarne, ej blott eller kanske ens företrädesvis på grund af kontinentaldekreten och Orders in Council utan genom själfva krigshändelserna, i det att först Spaniens uppror 1808 och
(1892) — 381 f. Bergwall, Historisk underrättelse om staden Götheborgs betydligaste varu-utskeppningar (1820) 9 n. — Daniels 281.