Sida:Kontinentalsystemet.djvu/138

Den här sidan har korrekturlästs
128
KAP. III. KONTINENTALEYSTEMETS INRE HISTORIA OCH TILLÄMPNING

vägrade tullmännen handräckning och protesterade mot deras tilltag, gendarmeriet förföljde dem rent af tidtals, och till råga på allt voro äfven tullnärerna delvis fala, så att spärrningen af den icke franska delen af kontinenten faktiskt fortfarande hade misslyckats nära nog på alla punkter. Den oafbrutet skärpta aktion, Napoleon fullföljde i Holland, särskildt genom införlifning af området söder om Waal i mars 1810, tycks ej heller ha burit någon större frukt; ännu i maj samma år skref åtminstone konung Louis syrligt till marskalk Oudinot: »Jag har mottagit det bref, hvari Ni underrättar mig om att smugglingen i särskild grad försiggår på mitt rikes kust. Jag tror som Ni, att den försiggår öfverallt där det finns kuster, i Tyskland liksom i Holland och t. o. m. i Frankrike». Först den fullständiga annexionen i juli skapade här en ny situation, som emellertid samtidigt gjorde spärrningslinjen mellan Holland och Tyskland tämligen meningslös.

Ännu under första hälften af år 1810 var läget därför ej mycket ändradt. Särskildt kunde Frankfurt glädja sig åt en alldeles oförminskad handel med kolonialvaror, som kommo in öfver Nord- och Östersjöhamnarna samt fördes till Nord-Italien, Syd-Frankrike ja t. o. m. Holland och östra Frankrike. Preussens därvarande minister förklarade rent af i början af året, att staden aldrig spelat en sådan roll i Europas handel som då eller varit till den grad fylld med kolonialvaror, och handeln lär ytterligare ha tilltagit under sommarens lopp. För Leipzigs del konstaterades visserligen före och vid påskmässan 1810, att tillförseln öfver Nordsjöhamnarna, särskildt af engelskt garn, i hufvudsak tagit slut; men i stället skedde öfvergången till Östersjöhamnarna nu definitivt, underhjälpt af den ärligaste vilja från Preussens (liksom äfven Sveriges och Mecklenburgs) sida att på alla tänkbara sätt befordra kontinentalsystemets kringgående, för öfrigt med god hjälp af de korrumperade franska konsulerna i hamnstäderna. Framför allt Königsberg men i stor utsträckning äfven alla de andra städerna på Östersjöns sydkust — Rostock, Stralsund, Stettin, Memel och äfven Riga — intogo nu till stor del hansestädernas och de holländska hamnarnas plats; och det uppstod en enastående import af i synnerhet amerikansk bomull, hvilken nådde sin höjdpunkt under sommaren. Hela Rhenförbundet, Österrike, Schweiz och t. o. m. Frankrike försågos därifrån vid en tidpunkt, då maskinspinnerierna på fastlandet sköto upp som svampar ur jorden. Vid Mickelsmässan 1810 beräknades tillförseln af kolonialvaror i Leipzig till 65+12 mill. francs; och ehuru endast en sjättedel stannade i staden, voro alla källare, hvalf och för-