arbetena gjorde inga framsteg. Innan jag kände orsaken till denna långsamhet, beklagade jag mig, emedan gatan ledde till ett landställe som jag hade nära Altona och dit jag dagligen brukade gå. Tullnärerna funno till sist liksom jag, att gatuläggningen drog väl långt ut på tiden, och en vacker dag hejdades och beslagtogos sockervagnarna. Man måste vara betänkt på någon annan utväg.
I området mellan Hamburg och Altona finns på högra Elbestranden en liten förstad, bebodd af matroser, hamnarbetare och ett ganska stort antal husägare, hvilka ha sin begrafningsplats på Hamburgs kyrkogård. Nu fick man oftare än vanligt se likvagnar med prydnader, dekorationer, ceremonier, begrafningssånger och öflig andakt. Förvånade öfver den ofantliga och plötsliga dödligheten hos invånarna i Hamburgerberg vågade tullmännen till sist betrakta en af de aflidna på nära håll och upptäckte socker, kaffe, vanilj, indigo o. s. v. Det var ännu en utväg som måste uppges, men andra återstodo.»
Härmed kan jämföras den betydligt mer gifvande och säkerligen i allo vederhäftiga skildring Danmarks representant Rist gaf af läget i Hamburg ett år efter den tidpunkt som nu närmast är i fråga, nämligen i början af 1811:
»Sedan någon tid hade utbildat sig en egendomlig blomstrande kontrabandstrafik, som bedrefs med växlande framgång midt på ljusa dagen. under tullpersonalens ögon ut från Hamburgerberg och som jag vill omtala, därför att den, egendomlig i sitt slag, ej varit utan inflytande på folkets seder och senare händelser samt t. o. m. blifvit föremål för en äkta komisk folkpoesi.
Öfverflödet på billiga kolonialvaror i Altona, hvilket ej kunde hindras genom några förbud eller andra åtgärder från denna sida gränsen, och den likaledes oförhinderliga förbindelsen med Hamburgerberg gjorde det sistnämnda stället till en formlig upplagsplats för kontraband. Spekulanter i denna bransch hade då kommit på den tanken att öfverlämna åt allt slags patrask, mest kvinnor, pojkar och flickor af pöbeln, att föra de förbjudna varorna i småposter genom den vid stadsporten uppställda tullkordongen. Försöket hade lyckats och bedrefs snart i stor skala. Stadsporten vimlade af allt slags pack på in- och utgående i en ständig tät ström; bakom några vedskjul i stadsportens närhet såg man denna sällsamma armés arsenal och dess på en gång vämjeliga och skrattretande tillrustningar. Där fäste kvinnorna upp klädningen för att skaka ner kaffebönor i strumporna och sätta fast småpåsar med
