Sida:Kontinentalsystemet.djvu/156

Den här sidan har korrekturlästs


146
KAP. III. KONTINENTALSYSTEMETS INRE HISTORIA OCH TILLÄMPNING

minstone i princip hvad de från början varit, nämligen ett medel att förena den engelska formella blockaden af fastlandet med politikens verkliga merkantilistiska syften, såsom det skildrats i första kapitlet. Detta tog sig bl. a. uttryck äfven i rent exportpremierande bestämmelser, nämligen i den formen, att licens för import i vissa fall gjordes beroende af export till samma värde antingen generellt eller för vissa varor, t. ex. licens för import af vin mot förpliktelse att exportera kolonialvaror. Och ehuru licenserna ofta såldes till höga belopp på fastlandet. (enligt uppgift 700 Rigsdaler i Norge, 500 floriner i Amsterdam) samt äfven i England utlämnades af staten för ett så pass afsevärdt pris som normalt 13 à 14 pund sterling (235 à 250 kronor) pr styck för enstaka licenser, med en guinea’s (21 shillings’) tillägg för hvarje licens vid större antal — hvarvid dock äfven högre belopp förekommo — så insinuerade oppositionen såvidt bekant aldrig trots sina konstitutionella betänkligheter, att fiskaliska synpunkter från statens sida spelade in utan endast missbruk till favör för enskilda personer. Också om man räknar med det högsta antalet licenser under ett år, omkr. 18,000 för året 1810, och högsta tänkbara medelbelopp pr licens eller 14 pund st., hvilket säkert är alltför högt räknadt, så blir högsta årsbeloppet blott omkr. 250,000 pund eller 6+14 mill. francs.

Falska skeppspapper Emellertid hade licensväsendet i England äfven en annan sida, som från kontinentalsystemets synpunkt var viktigare än hela den nu berörda, nämligen den att bereda handeln och sjöfarten tillfälle att kringgå Napoleons handelsförbud utan att därigenom råka ut för den kapning från engelskt håll, som otvifvelaktigt skulle ha blifvit följden om de formella engelska föreskrifterna tillämpats. Det gällde att undgå på en gång Scylla och Charybdis, och så som bestämmelserna på båda sidor tillspetsats, var detta en absolut omöjlighet utan dispens. Hvad licenserna härvid möjliggjorde var närmast en fullkomligt genomförd och — liksom smugglingen — kommersiellt ordnad trafik med förfalskade skeppspapper, afsedda att visa de kontinentala myndigheterna både varornas icke-engelska ursprung och fartygens afgång från icke-engelska hamnar. Den bästa och mest drastiska skildringen af hur det hela gick till får man genom ett — visserligen af moralisk advokatsalvelse drypande — tal af Brougham i underhuset den 3 mars 1812, hvars hithörande del därför må meddelas in extenso; det torde vara onödigt att särskildt fästa uppmärksamheten på det dyrbara affärsbref i förfalskningsbranschen som afslutar hans framställning.[1]

  1. Hansard XXI 1110 ff. — Se i öfrigt för det engelska licenssystemet: parla-