hålla landstigna resandes morgonrockar och återställa dem först vid återfärden.
Licenser Det var emellertid ej nog med att det ekonomiska lifvets kraf togo sig detta högst genomgripande, lagstridiga utlopp; även myndigheterna själfva beredde i en mängd fall möjlighet för den officiellt förbjudna samfärdseln. Detta skedde vanligen genom ett licenssystem, som tog större eller mindre omfattning efter omständigheterna men som nästan alltid hade betydelse och som man nästan alltid har att räkna med såsom genombrytande de nominellt gällande påbuden. Licenserna hade utan tvifvel ofta sitt upphof i korruption, gunstlingsskap och dylika, så att säga individuella missbruk. Men vanligen lågo orsakerna djupare, nämligen dels i handelns okufliga kraf, som gjorde sig gällande vare sig med eller mot lagen och som man då ofta ansåg lämpligast att i tysthet tillfredsställa, dels också i regeringarnas ständiga finansnöd. Det senare gaf upphof till hvad man kunde beteckna som fiskalismen, tendensen att förvandla en politik med ett visst — riktigt eller oriktigt fattadt — nationalekonomiskt syfte till en förevändning att skaffa statskassan inkomster. På denna stötesten led en stor del af den merkantilistiska politiken i flertalet länder skeppsbrott. Äfven detta skulle få sin stora betydelse för kontinentalsystemet. Som ett betecknande exempel på verkan af smugglingen och licenssystemet i förening kan nämnas, att man på 1690-talet i England kom en stor komplott på spåren, hvarigenom importförbjudna franska sidentyger kunde införas med hjälp af förfalskade eller stulna plomber af det slag, som var påbjudet såsom bevis att varorna antingen importerats med licens eller tillverkats inom landet.[1]
Den verkliga samfärdseln tedde sig alltså på väsentligt annat sätt än politiken åsyftat. Men om detta var fallet under alla tider af starkt statligt ingripande på det ekonomiska området, så gjorde det sig alldeles särskildt starkt gällande under 1700-talet. Den gamla politiken utsattes nämligen under denna tidrymd för ett undergräfningsarbete från två olika håll, nämligen dels från den omhvälfning i alla produktionsförhållanden, som fått det icke i minsta mån öfverdrifna namnet den industriella revolutionen, dels också från den förskjutning i samhällsåskådningen, som småningom banade väg för den ekonomiska liberalismen. Båda dessa faktorer skulle småningom göra slut på den gamla ekonomiska ordningen, hvarvid produktionsförhållandenas
- ↑ Scott, The Constitution and Finance of English Joint Stock Companies to 1720, III (1911) 80 ff.
