På den egentliga kontinenten måste kontinentalsystemet komma att verka såsom en gigantisk och till det yttersta fullföljd protektionistisk politik, som genom att utestänga främmande varor drifver fram inhemsk produktion af alla de slag som öfver hufvud taget finna användning inom landet eller fastlandet. Så till vida ger kontinentalsystemet liksom det f. n. rådande läget möjlighet att studera verkningarna af högprotektionismen, drifven med yttersta våldsamhet och alla statens resurser under en kort tidrymd; olikheten mot den regim, som utmärker de afspärrade fastlandsstaterna under det nu pågående kriget, är endast, att en dylik protektionism då var fritt vald, medan den nu är utifrån påtvingad. Systemet liksom det nu rådande tillståndet företer å andra sidan en betecknande och mycket ödesdiger olikhet mot den. vanliga, i fred rådande protektionismen — nämligen att importhindren inom denna senare vanligen endast omfatta industriens och jordbrukets produkter, ej industriella råvaror, medan kontinentalsystemets natur af allmän själfblockad framtvang eller åtminstone borde ha framtvungit en lika rigorös afspärrning mot alla slag af sjöledes införda varor. Fastlandshärskarens sträfvanden måste följaktligen komma att inriktas på anskaffning af råvaror inom det egna området, hvilket alltid är en uppgift som möter mer oöfverstigliga gränser än den att inom egna landamären verkställa själfva förädlingen. Och i den mån en dylik sträfvan misslyckades, stod man inför en ohjälplig motsats inom den egna politiken. Antingen måste man nämligen då offra den industriella utveckling, hvarigenom Englands ställning som »världens fabrik» var afsedd att krossas, eller också måste man ta emot råvaror genom medverkan af hafvens behärskare och därmed misslyckas i uppgiften att förstöra Englands handels- och sjöfartsmakt samt följaktligen också att besegra det genom öfverflöd. När Mollien talar om den »oförklarliga motsägelsen» mellan hindren för råvarutillförsel och förbuden för engelska industriprodukter, emedan de förra befordrade Englands industri mer än de senare skadade den, sätter han därför fingret på en olöslig dubbelhet i kontinentalsystemets själfva princip.[1]
På fastlandet inträdde emellertid vidare en annan motsats, som icke alls låg i kontinentalsystemets idé men som blef en följd af att Englands nederlag ej var Napoleons eller hans systems alltbehärskande tanke i den utsträckning som han vanligen lät påskina. Såsom redan den föregående framställningen flerstädes visat, stod nämligen det rent protektionistiska syftet för Frankrikes egen räkning faktiskt som
- ↑ Mollien II 462, III 32 f.
