Den skrytsamma lyx i både ord och handling, som för Napoleons uppfattning var ett hufvudmedel att höja kejsardömets prestige inåt och utåt, arbetade också synnerligen väl tillsammans med tendensen att skapa afsättning för industrier af det slag, hvari fransmännen sedan århundraden hade excellerat, och en stor del af industriens uppmuntran bestod därför helt naturligt i beställningar af alla slag för hofvets och de kejserliga palatsens räkning. Att en dylik politik drog produktiva krafter från framställningen af hvad som behöfdes för folkets och krigets uppehälle, reflekterade Napoleon sannolikt icke mycket öfver. De ekonomiska uppgifterna tedde sig nämligen för honom långt mer i ljuset af den populära föreställningen om behofvet att »bereda arbetstillfällen» än som ett behof att åstadkomma största möjliga resultat af de begränsade krafternas ansträngningar. Men att en långt riktigare insikt i detta hänseende ofrånkomligt trängt sig på nästan alla länders regeringar under det nu pågående kriget — den »allmänna tjänsteplikten», »den nationella hjälptjänsten», »civilvärnplikten» eller hvad namnen må vara, är bästa beviset härför — trots nästan lika stor eko- nomisk okunnighet från begynnelsen, visar hur pass lindrigt kontinentalsystemets tryck trots allt var i jämförelse med det nu pågående krigets. Eftersom syftet med vår undersökning är att finna själfva spärrningspolitikens verkningar, finns det sålunda i alla händelser ingen anledning att vidare följa denna sida af utvecklingen.
Ylle- och linneindustri Däremot är läget ett helt annat med textilindustriens öfriga grenar. Af dessa hade klädesindustrien lika djupa rötter i Frankrikes historia som sidenindustrien och hade liksom denna och öfver hufvud hela det franska näringslifvet lidit svårt af revolutionstidens stormar, såväl af den allmänna osäkerheten till lif och lem som af penningväsendets hopplösa ödeläggelse genom assignatväsendet. Den reste sig nu ur sitt förfall och hade en lysande period, som (t. ex. i Reims) öfverträffade l’ancien régimes sista år, hvilka nu med rätta stodo för minnet som den förutvarande franska materiella odlingens höjdpunkt. Otvifvelaktigt befordrades ylleindustriens utveckling af Napoleons politik, särskildt af ett omsorgsfullt arbete på ullkulturen och anskaffning af ull från Spanien, liksom i afseende på grofva kläden genom de militära behofven, som alltid och allestädes i våra luftstreck främst taga denna gren af textilindustrien i anspråk, hvarom ej minst den nuvarande ullbristen bär vittne. Anmärkningsvärdt nog voro framstegen efter allt att döma störst inom ett af de införlifvade områdena, nämligen departementet Roer, den på vänstra Rhenstranden belägna de-