ändring i längden skulle verka starkast. Men den omedelbara inverkan på handelspolitiken kom från den nya samhällsåskådningen. Egendomligt nog härstammar denna impuls närmast från Frankrike, där de nya idéerna voro mycket långt ifrån allmän egendom, såsom den följande utvecklingen skulle visa. Men på samma sätt som Turgot i sin egenskap af den autokratiske konungens finansminister 1776 lyckats genomföra en fullständigt omhvälfvande reform af den inre näringslagstiftningen, hvilken ingalunda hade bakom sig någon offentlig opinion, förmådde en af hans lärjungar som utrikesminister tio år senare åstadkomma motsvarande förändring i den yttre handelspolitiken, just därför att det ej fanns någon representativ församling som kunde motsätta sig saken.
Eden-fördraget 1786 Denne upphofsman till brytningen med den sekelgamla handelspolitiken gentemot England var grefve de Vergennes, känd i Sveriges historia som fransk minister i Stockholm vid 1772 års statshvälfning. Han var »i någon liten mån lärjunge till filosoferna», och särskildt de fysiokratiska åsikter han delade med vissa politiskt inflytelserika kretsar i Frankrike underlättade en uppgörelse. Ty det försteg fysiokratismen gaf jordbruket framför öfriga näringar tillät väsentliga lindringar för importen af industriprodukter, som England hade behof af att sälja, till gengäld mot underlättad jordbruksexport, hvaremot England ej hade mycket att invända. De industriella kretsarnas mening underlät Vergennes, utan tvifvel afsiktligt, att utröna; och detta blef sedermera en af utgångspunkterna för oviljan mot hans verk. På engelskt håll möttes sträfvandet efter bättre handelsförbindelser mellan de två länderna med stora sympatier och detta just i de delar af samhället, som bragt 1713 års traktat på fall. Såsom visade sig vid en grundlig enquête i England, önskade representanterna för nästan alla industrier ökad afsättning på den franska marknaden, särskildt i utbyte mot den marknad de — för öfrigt med orätt — trodde sig ha förlorat på andra sidan Atlanten genom de amerikanska koloniernas frigörelse; och tanken på fara för konkurrens från fransk sida på den engelska hemmarknaden afvisade de med helt få undantag. Äfven de engelske statsmännen togo gifvetvis intryck häraf, samtidigt som de ingalunda voro främmande för ändringar i teoretikernas åskådning.
Den nya uppfattning, som steg för steg arbetat sig fram under 1700-talets gång, fick som bekant just i England sin för alla tider klassiska syntes i Adam Smiths Wealth of Nations 1776, där oförnuftigheten och inkonsekvensen i det på papperet gällande systemet
