Sida:Kontinentalsystemet.djvu/200

Den här sidan har korrekturlästs
190
KAP. IV. KONTINENTALSYSTEMETS VERKNINGAR

äro uppenbart partiska för den nya industrien men som trots detta på många punkter äro de tillförlitligaste man har att tillgå, var produktionen af bomullsgarn redan tillräcklig för inhemska behof så när som på de finaste numren (i verkligheten dock på sin höjd upp till n:r 60). Äfven af väfnader hade enligt hans mening importen nedgått till omkring 6 % af siffran för l’ancien régimes sista år, hvarvid dock den enligt en mängd uppgifter mycket afsevärda insmugglingen säkerligen lämnats å sido. Anmärkningsvärdt är också, att en tidtals ganska betydlig export af bomullsväfnader hade börjat.

Uppenbarligen var denna utveckling vid första påseendet ägnad att inge Napoleon själf och hans medhjälpare stor segervisshet både som bevis för kontinentalsystemets gagn för Frankrike och som ett slag emot Englands ekonomiska öfverlägsenhet. I hur hög grad det hela betraktades som ett led i striden mot England framgår af många drag. När Napoleon besökte den ryktbaraste af bomullsindustriens män, Oberkampf, som redan 1760 genom en ryktbar anläggning i Jouy utanför Versailles lagt grunden till kattuntryckeriet i det gamla Frankrike, dekorerade han honom med motiveringen: »Vi föra båda krig med engelsmännen, men Ert krig är det bästa». Och Liévin Bauwens framlade en underbar dom af den engelska King’s Bench, hvarigenom han på grund af åtal från lord Erskine(!) in contumaciam hade dömts till döden, emedan han, »ej nöjd med att ha bestulit England på garfverikonstens hemligheter, dessutom beröfvat det den viktigaste grenen af dess handel, dess ögonsten bomullsmanufakturen».

I verkligheten fanns det emellertid ingen punkt, där kontinentalsystemets båda motsatta tendenser skuro sig så som just här, och anledningen var naturligtvis, att industrien byggde på en råvara, som till största delen var oåtkomlig på andra vägar än den förbjudna öfver hafvet. Från första stunden hängde därför råvarubristen som ett Damoklessvärd öfver den blomstrande nya skapelsens hufvud samt föranledde ständiga kastningar i dess ställning och en ständig osäkerhet. Under år 1808 sysselsatte exempelvis Liévin Bauwens enligt egna uppgifter den 1 maj 1,269 arbetare men den 1 november endast 230, och läget uppgafs vara detsamma hos hans konkurrenter; råbomullspriset steg samtidigt enligt samma uppgifter först från 5:25 francs till 11 à 12 (pr halft kg.) för att därpå sjunka till 6 à 7. Redan 1807 hade råbomullsbristen börjat göra sig kännbar i Frankrike, och under 1808 framkallade den inom bomullsindustrien en verklig kris, som tog sig många uttryck. Så t. ex. meddelade prefekten i departementet Aube,