Sida:Kontinentalsystemet.djvu/206

Den här sidan har korrekturlästs
196
KAP. IV. KONTINENTALSYSTEMETS VERKNINGAR

Man finner här den starka inverkan af krisen 1811 för spinnerierna men däremot alls ingen för väfverier eller kattuntryckerier, medan nedgången 1813 helt annorlunda likformigt sträcker sig öfver industriens alla led och efter spindeltalet beräknadt innebär en reducering nästan ned till hälften.

Det starkaste uttrycket för industriens drifhuskaraktär ge emellertid händelserna vid Napoleons fall. När gränserna öppnades i sammanhang med de allierade arméernas intåg och sedan formligen i april 1814 genom en rad dekret af den provisoriska regeringen, föll bomullsindustrien alldeles ihop, och nästan alla de ledande industrimännen ruinerades. Flertalet af dem hade fått frikostiga låneunderstöd från Napoleon under 1810/11 års kris — främst Richard Lenoir men äfven exempelvis Liévin Bauwens — utan att sedermera kunna återbetala dem, och med kejsardömets fall försvann utsikten att det någonsin skulle kunna ske. Bauwens, som hyllats på alla upptänkliga sätt såsom sin stads välgörare och ett stöd för Frankrikes uppblomstring, såg sina ägodelar säljas exekutivt och måste själf rymma till Paris för att undgå fängelse. Chaptal klagar särskildt öfver den stora nankingtillverkningens undergång på grund af den öfvermäktiga konkurrensen från de indiska och engelska väfnader som insläpptes mot tull; och tullbeloppet var i verkligheten efter omständigheterna 45 till 50 centimes pr meter, hvilket ej kan ha varit mindre än 20 à 25 % på varans värde och sålunda icke något i och för sig föraktligt skydd.[1] Men naturligtvis var steget därhän från den fullkomliga afspärrningen trots smugglingen mycket afsevärdt.

Emellertid visar bomullsindustriens öde vid Napoleons fall, hur man än vill vända saken, att den ingalunda blifvit konkurrensduglig under afspärrningstiden. Den starka uppblomstring, som ånyo efter ett helt kort uppehåll inträffade under restaurationen, är heller intet bevis för konkurrensduglighet, eftersom importförbudet på utländska väfnader nästan omedelbart återinfördes och skyddet för industrien därigenom t. o. m. betydligt ökades, eftersom råbomullen nu kom in fritt. Verkliga förhållandet är också, att de tekniska framstegen inom den franska industrien öfver hufvud taget ej voro stora under kontinentalsystemet och att man ännu stod långt tillbaka för England på nästan alla punkter. Utan hjälp af engelsmän kunde mycket få framsteg ännu göras i något som ägde sammanhang med maskinteknik

  1. Loi relative aux douanes 17 dec. 1814 (Bull. des lois V. série, 62 nr 529). Jfr Levasseur a. a. I 562 ff.