stod i skottlinjen, framför allt just sådant det tedde sig i handelsförhållandet mellan England och Frankrike. Adam Smiths tes var, att »ett folk, som vill vinna rikedom genom handel med utlandet, förvisso har störst utsikt att göra detta, när alla dess grannar äro rika, idoga och handelsidkande folk», emedan det internationella bytet då blir desto mer gifvande; och tillämpligheten häraf på Frankrike erbjöd sig själf. Särskildt intresse har också hans jämförelse mellan å ena sidan handeln på den folkrika och närbelägna franska marknaden, som tillät en omsättning af handelskapitalet flere gånger om året, och å andra sidan den »utbasunade» och dittills på alla sätt gynnade handeln med de glest befolkade och aflägsna nordamerikanska kolonierna, där kapitalet ej kom tillbaka förrän efter flere år. Genom amerikanska frihetskriget fick just denna jämförelse en tidsenlighet, som Adam Smith säkerligen ej förutsåg, då han nedskref den.[1]
Det kan ej råda något tvifvel, att Adam Smiths bok utöfvade stort inflytande på William Pitt, som var Englands ledande statsman alltifrån 1783. Enligt en ryktbar anekdot kom Adam Smith en gång senare än de öfriga gästerna till en middag och bad dem ej resa sig; han fick till svar af Pitt, att det ej vore mer än rätt, ty de vore alla hans lärjungar. Äfven om denna anekdot lika litet som andra dylika är värd obetingad tilltro, kan man hålla sig exempelvis till ett yttrande af Pitt i parlamentet efter Adam Smiths död af innehåll, att denne bjudit världen den bästa lösningen af alla (sic) ekonomiska och kommersiella frågor.[2]
Resultatet af dessa nya krafter blef 1786 års engelsk-franska handelstraktat, efter den engelske underhandlaren ofta kallad Eden-fördraget, som gjorde slut på det hundraåriga handelskriget mellan de båda västmakterna. Pitt hade hållit starkt igen under förhandlingarna, och i den slutliga uppgörelsen voro nästan alla engelska önskemål tillgodosedda, medan fransmännen läto nästan alla sina kraf falla. Genomgående sänktes tullarna, vanligen ned till 10—15 %, och afskaffades importförbuden. Men nästan den enda engelska industri, som
- ↑ Wealth of Nations bok IV, kap. III afd. II, ed. Cannan I, särskildt 458 ff., Sommarins öfvers. II (1911) 49 f.
- ↑ Till detta och det följande: Rose, William Pitt and National Revival (1911) 183 ff., 321 ff. — Salomon, William Pitt der jüngere 1:2 (1906) 205 ff. — Levasseur, Histoire des classes ouvrières et de l’industrie en France avant 1789 II (1901) 546 ff. — Levasseur, Histoire du commerce de la France I (1911) 535 ff., 542 ff. — Histoire de France ed. Lavisse IX:1 (1910) 221 ff.
