stället upptogo täflan med Frankrikes. Så visade sig schweizarna på Leipzigmässan första gången påsken 1808, efter skärpningen af spärren mot Italien i slutet af 1807, och deras afsättning af mussliner forcerades ånyo på denna marknad efter den ännu strängare afstängningen 1810. I så fall var tydligen föga vunnet från fransk synpunkt, äfven om skadan för de förra ländernas handel af att vridas ur sin naturliga riktning ej därför uteblef.
De franska handelsspionernas rapporter öfverensstämma alldeles med uppgifter i tyska och schweiziska källor om svårigheten för Frankrike att konkurrera. Från Schweiz hör man sålunda, att fransk konkurrens ej spelade någon roll i Tyskland annat än för siden, från Böhmen att franska varor ej kunde konkurrera, från Frankfurt att franska varor betydde minst. De franska rapporterna sökte vanligen förklaringen till att tyska och schweiziska varor voro öfverlägsna i olika tillfälligheter, såsom större närhet till produktionsorten, enklare kvaliteter, större lätthet att förvärfva råvaror och annat, men några äro öppenhjärtigare. Så hette det i en rapport från Darmstadt: »Sachsens och Schweiz’ fabriker för kaschmir och bomullsvaror skada vår handel i Tyskland, där de finna stor afsättning och äro mycket eftersökta under namn af engelska varor, hvilkas utseende de imitera»; och på hösten 1810 fällde en af handelsspionerna ett omdöme, som från den nationalegoistiskt franska politikens synpunkt nästan måste anses bryta stafven öfver hela kontinentalsystemet: deras konkurrens »är kanske i denna stund farligare för Frankrike och Italien än de engelska manufakturernas, emedan de göra oss fastlandet stridigt». Trots bästa vilja och obegränsade maktmedel att reservera för fransk räkning hvad som blifvit fritt genom afspärrningen emot England, hade Napoleon därför knappast lyckats bereda den franska exportindustrien någon ökad afsättning. Som exportbefordrande åtgärd i Frankrikes intresse kan kontinentalsystemet därför ej anses ha medfört stora resultat.
Det gäller nu att närmare betrakta, hur vissa andra kontinentala länders näringslif och närmast deras industri påverkades af kontinentalsystemet, hvarvid det särskildt af hänsyn till helhetsverkan förefaller lämpligt att begränsa sig till några typiska områden.
Sachsen Af alla industriländerna på fastlandet är det knappast något som utvecklats så starkt under kontinentalsystemet som Sachsen. Åtskilliga faktorer samverkade därtill. Det låg till en början ganska långt från Frankrike och styrdes af en inhemsk furste, som Napoleon hade förtroende för. Ett starkt franskt intresse kräfde vidare, att dess eko-
