spridning och jennies nästan alldeles försvunno, steg antalet mule-spindlar från 13,200 år 1806 utan ett enda afbrott till icke mindre än 255,900 år 1813 (däraf enbart på halfåret mikaeli 1811 till påsk 1812 från 132,000 till 210,150, sålunda med 59 %). Maskinspinneriets utveckling rönte ett kort bakslag med kontinentalsystemets fall under 1813—14, men i stort sedt tyckas de vunna resultaten på denna punkt ha stått sig. Därjämte uppstod en särskild, omfattande spinnmaskinsindustri, fördelad på ett dussintal verkstäder, den tekniskt främsta ehuru ej den största under ledning af den engelske mekaniker som uppsatt det första mule-spinneriet 1801.
Det förefaller alltså ganska tydligt, hvilka orsaker som gjorde det möjligt för kontinentalsystemet att hejda återgången i den sachsiska textilindustrien. Trots deras betydelse innebar perioden icke någon allmän kvantitativ uppgång för produktionen. Enligt Königs beräkningar, som lägga till grund år 1805, då den engelska konkurrensens verkningar redan inträdt öfver hela linjen, var det blott ett år (1810) som hade högre siffror än utgångsåret — ökningen var 25 % — medan de öfriga åren stodo lägre och medeltalet likaså. Utvecklingen innebar en återgång för den af svåråtkomliga höga garnnummer beroende musslinsindustrien — som dels öfvergick till Schweiz, dels miste sin väsentliga återstående marknad Turkiet genom engelsk konkurrens — men en ökning uppemot 40 % för de otryckta kattunerna, så att äfven Voigtlands och därmed Sachsens bomullsindustri som helhet alltmer öfvergick till kattunproduktion. Ungefär på motsvarande sätt växte kattuntryckeriet, och resultaten voro så tillfredsställande, att engelsmännen just ingenting kunde sälja, när de efter Napoleons fall första gången visade sig öppet på mickelsmässan i Leipzig 1814. Trots detta — och det är kanske af största intresset — hade den sachsiska på samma sätt som den franska bomullsindustrien varit ur stånd att följa med den tekniska utvecklingen i England under afspärrningstiden. Ångspinnerier förekommo öfver hufvud taget icke, utan något öfver halfva antalet spinnerier drefs med vattenkraft och resten med kreatursvandringar eller handkraft; men långt mer betecknande är — ty det förra berodde tydligen till större delen på god tillgång af naturkraft — att valstrycket öfver hufvud icke kom till användning under perioden utan kattuntryckningen fortfarande skedde efter den ytterligt tidsödande metoden för hand. Därför dröjde det icke längre än till 1817, innan engelsmännen blefvo den sachsiska kattunindustrien öfverlägsna, och under inverkan af denna konkurrens skedde 1820 öfver-
