detta enastående, på alla håll utestängda industriområde genom politikens franskt nationalegoistiska utformning.
Industrien i andra länder Industriens utveckling i de öfriga fastlandsstaterna erbjuder jämförelsevis få nya drag, och det finns ingen anledning att försöka sig på en monografisk behandling för de särskilda länderna. Mer eller mindre noga synas förhållandena i Böhmen ha öfverensstämt med den sachsiska utvecklingen, medan ej blott, som redan nämnts, Baden utan i rätt hög grad äfven Italien, i likhet med Schweiz, blef lidande på gränsspärrningarna åt alla håll i Sydeuropa. I norr led framför allt Schlesiens ryktbara linnemanufaktur på Italiens afspärrning, så att de schlesiska linneväfvarnas välkända, bl. a. af Hauptmann dramatiskt behandlade elände tagit sin början under denna tid — sålunda en ganska trogen parallell till den schweiziska utvecklingen. Danmarks industri var af så pass ringa betydelse, att den ej kunde ta någon nämnvärd skada, men hvad kontinentalsystemet där nyskapade hade typisk drifhuskaraktär: antalet stolar i Københavns klädesmanufaktur steg sålunda från 22 år 1807 till 213 år 1814 för att gå tillbaka till 74 år 1825.[1] Karakteristiskt är, att de på sjöhandel inriktade områdena hårdt träffades ej blott genom handelns och sjöfartens stagnation utan också genom att spärrningen ryckte undan grunden för deras industri, något som helt naturligt lättast måste inträffa i dylika länder, därför att industrien där vanligen i särskild grad bygger på förbindelse med andra länder antingen för råvaror, för afsättning eller för bådadera. I öfverensstämmelse härmed lamslogs Hamburgs industri i allt väsentligt, emedan dess sockersjuderier ledo brist på råsocker och engelska kol samt dess kattuntryckerier — visserligen i mindre grad — på otryckta kattuner; och på samma sätt led Holland icke blott genom den fullkomliga tillintetgörelsen af dess mellanhandel utan också genom brist på salt för fiskerierna och brist på afsättning för brännvinstillverkningen.
Råvaruländerna Af större intresse vore det att undersöka råvaruländernas utveckling under kontinentalsystemet, men dels är materialet här påfallande torftigt, dels var spärrningen här, såväl vid Östersjön som i Österrike, så pass sporadisk, att det är svårt att bilda sig en klar föreställning om läget i vidare mån än som framgår af antydningarna i början af detta kapitel.
I Ryssland var oviljan hos adeln och de politiskt inflytelserika öfver förbundet med Napoleon och kontinentalsystemet synnerligen stark från första stund, såsom med fransk liflighet och färgrikedom
- ↑ Rubin 1807—14 436 f., 510.
