Sida:Kontinentalsystemet.djvu/233

Den här sidan har korrekturlästs
223
DET ICKE-FRANSKA FASTLANDET

skildrats i Vandals ryktbara arbete Napoléon et Alexandre I:er (1891—1896), och utan tvifvel medverkade ekonomiska faktorer härvid; men man har dock närmast intrycket att deras betydelse öfverdrifvits. Hvad som ger anledning till skepsis är särskildt, att beviset för handelns stagnation alltid sökes i den ryska växelkursens stora nedgång (med 72 %), hvilken alltid, liksom under det nu pågående kriget, förklaras ur en »ogynnsam handelsbalans». Det kan nämligen lugnt påstås, att denna orsak ej i något praktiskt förekommande fall förmår komma en dylik verkan åstad och att den verkliga orsaken till valutaförsämringarna i både Ryssland och Österrike både då och nu var och är en öfveremission af pappersmynt. Emellertid hindrar detta icke, att stagnationen i Rysslands trävaruexport kan ha varit stor, såsom uppges också från franskt håll, där man likväl hade intresse att påstå motsatsen, och hvilket delvis och mest oemotsägligt bestyrkes af den förut påpekade prisstegringen på virke i både England och Frankrike. Till denna stagnation medverkade emellertid icke blott sjöförbindelsernas ökade svårigheter utan också en ganska unik följd af spärrningen, som dock har haft motstycken under det nu pågående kriget, nämligen den roll engelsmännen spelade i Rysslands näringslif före Tilsitfördraget. General Savary, som i juli 1807 kom till Petersburg på Napoleons vägnar, skildrade utförligt i sina rapporter den engelska handelns alltbehärskande ställning, huruledes hälften af alla fartyg vore engelska och engelsmännen öfvertoge allt virket af adeln samt därmed beredde denna dess säkraste inkomstkälla liksom att de själfva grundade industriföretag i Ryssland, när importen af engelska fabrikat alltför mycket hindrades af tullar. Då ett dylikt led i Rysslands folkhushållning nu upphörde utan förberedelse, stodo ersättare naturligtvis ej att få vare sig inom Ryssland eller bland fransmännen, och följden blef helt naturligt en stagnation i den ryska exporten. Napoleon var alldeles medveten om detta läge och gaf i november 1807 sin ambassadör Caulaincourt order att framföra till Alexander ett anbud, att franska regeringen skulle köpa för flere millioner mastträ och andra skeppsförnödenheter för sina varf. Det är emellertid ovisst, om detta någonsin kom till utförande, och i alla händelser kan det ej ha varit tillräckligt att ersätta en hel, varaktig kommersiell organisation, sådan som den engelska uppges ha varit före fransk-ryska förbundet.[1]

  1. Vandal, Napoléon et Alexandre I:er I 140, 324, 513 (Napoleons instr. för Cau- laincourt 12 nov. 1807). Tarle, Kont. blokada I 477, 482, 486. Darmstädter, Studien etc. II 610. Rose i English Hist. Rev. XVIII (1903) 122 ff.