Det allmänna läget på fastlandet När man nu till sist går att söka bilda sig en föreställning om det allmänna läget på Europas fastland, kan det icke undgå en i minsta mån fördomsfri iakttagelse, att kontinentalsystemets verkningar på själfva det materiella underlaget för folkens lif — hvad nationalekonomen kallar folkens behofstäckning — voro långt mindre än de som följa af den nuvarande afspärrningen. Hvad som brast i afseende på rena konsumtionsartiklar var föga annat än kaffe och socker, delvis tobak; och så starkt kaffebristen än må kännas på sina håll för närvarande, lär väl ingen bestrida, att de materiella krigsverkningarna skulle vara rätt obetydliga i jämförelse med hvad de äro, om de ej sträckte sig längre. I öfrigt gällde bristen under kontinentalsystemet industriella råvaror, hufvudsakligen bomull och färgämnen, i många länder äfven de öfriga textila råämnena ull, lin, hampa och silke. Så till vida förefaller alltså läget motsvara det nuvarande, men i verkligheten är detta ej heller här förhållandet. Ty medan motsvarande brist för närvarande har resulterat i en delvis högst allvarlig knapphet på själfva väfnaderna, alltså konsumtionsartiklar, finner man på kontinentalsystemets tid klagomålen såvidt bekant alltid begränsas till de olägenheter produktionen led af råvarubristen och den arbetslöshet som häraf blef följden. Särskildt arbetslösheten med dess påföljd af tiggeri och vagabondage är ett ständigt återkommande tema i skildringarna af kontinentalsystemets verkningar, under hela perioden i hamnstäderna och i industriområdena vid tider af krig och återverkan från råvarubristen; och parallellt med detta löpa framställningarna af dödstystnaden i de stora kuststäderna, gräset som växte på La Rochelles gator, sjöfartens undergång och annat dylikt. För att rätt uppfatta betydelsen af dessa företeelser måste man nödvändigt hålla fast vid, att handel, sjöfart och industriell lifaktighet äro medel för täckande af folkens behof, ej mål i sig själfva, och att det i sista hand afgörande är, i hvad mån behofven kunnat täckas något så när såsom vanligt. Detta var efter allt att döma fallet då i en helt annan utsträckning än för närvarande.
Man skulle kunna sammanfatta denna motsats därhän, att kontinentalsystemets verkan på fastlandet, efter tillgängliga källor att döma, i allt väsentligt var en rubbningsverkan, medan rubbningsverkningarna under det nuvarande kriget i hufvudsak öfvervunnos redan under första krigsåret. I stället har under det nuvarande kriget nedpressningen i folkens standard, behofstäckningens försämring, sedan dess pågått oafbrutet och sannolikt i stegradt tempo men utan rubb-
15—181859. Heckscher, Kontinentalsystemet.
