England under kontinentalsystemets tid. Det hela resulterar alltså fortfarande helt enkelt i att exporten (jämte fraktvinst och andra utländska handelsvinster) måste öfverstiga importen med beloppet af understöden åt utlandet. Den engelska handelsstatistiken för denna tid är visserligen alldeles för osäker att medge några säkra siffermässiga resultat i en dylik fråga; men det må nämnas, att engelska tullverkets beräkningar för åren 1805—09 gåfvo ett öfverskott i själfva handelsbalansen (sålunda frånsedt frakter o. d.) växlande mellan 5.9 och 14.9 mill pund sterling, eller i medeltal för dessa fem år nästan jämt 10 mill. pund.[1]
Likväl kunde ännu en möjlighet tänkas återstå, nämligen om europeiska fastlandet öfver hufvud icke tog emot förnödenheter, vare sig engelska eller kontinentala, utan endast penningar eller ädel metall; detta var otvifvelaktigt hvad Napoleon åsyftade, också om han aldrig tillnärmelsevis nådde sitt mål. I den mån England lyckades drifva militära operationer på fastlandet, var emellertid äfven denna möjlighet alldeles utesluten, ty där trupper kunde landsättas, var detta uppenbarligen i ännu högre grad fallet med varor. Och hvad bundsförvanterna beträffar, skulle saken ha haft betydelse endast i det ganska egendomliga läget, att de ifrågavarande länderna ej blott till namnet utan äfven i sak orubbligt tillämpat kontinentalsystemet samtidigt med att de togo engelska subsidier. För fullständighetens skull kan tankegången dock fullföljas. Äfven här gäller detsamma som förut och som Adam Smith gifvit uttryck åt, nämligen att de ädla metallerna i detta sammanhang äro en vara som andra och alltså hade fått köpas med engelsk export, utan att läget från engelsk synpunkt ändrades i annan mån än att ädla metaller kunde visa sig svåranskaffbara, hvilket möjligen tidtals var förhållandet. Från kontinentens synpunkt betydde däremot en dylik betalningsform, att i verkligheten ingenting importerades som kunde tjäna kriget; saken kunde därför ha betydelse endast för den händelse en eller flere särskilda fastlandsstater därigenom sattes i tillfälle att förvärfva behöfliga varor från andra kontinentala länder.
Öfvergår man då till att närmare betrakta de faktiska förhållandena, faller det genast i ögonen, att just kontinentalsystemets blomstringstid betecknades af ganska obetydliga subsidier åt fastlandsstaterna, af det skäl som nära sammanhänger med det nyss sagda, nämligen att
- ↑ Report from the Select Committee on the High Price of Gold Bullion (1810: House of Commons 349) tab. 73.
