skarpsinnigaste teoretiker. För att pröfva frågan tillsatte underhuset i februari 1810 ett utskott, den s. k. Bullion Committee, hvars helt och hållet i Ricardos anda skrifna betänkande afgafs i juni men först följande vår kom under behandling i parlamentet. Debatten pågick med stor ifver äfven utanför parlamentet, samtidigt med en ganska oafbrutet fortsatt stegring i guldpriset, som i början af 1814 var mer än 38 % öfver pari, och ett något svagare »fall» i växelkurserna. Under dessa långa debatter var också frågan om guldexportens orsaker äfvensom dess sammanhang med betalningarna på fastlandet uppe vid olika tillfällen, och det kan sägas, att sammanhanget härunder i allt väsentligt klargjordes, i synnerhet genom Ricardos första skrift med ett senare tillägg därtill, äfvensom genom de först i vår tid utgifna bref han skref i frågan till sin gode vän och motståndare Malthus.[1]
Som utgångspunkt tog Ricardo därvid det fall, att ett land på grund af missväxt måste företaga en ovanligt stor spannmålsimport, men han framhöll därjämte att subsidiebetalning till en främmande makt utgjorde ett ännu mer utprägladt exempel på samma sak. Om nu det ifrågavarande landet, d. v. s. England, hade metallisk myntfot och intet »öfverflöd i cirkulationen», d. v. s. icke större penningmängd i förhållande till varumängden än andra länder, så fanns enligt hans mening ingen anledning till export af ädel metall, utan spannmålen liksom subsidierna blefvo då betalade genom varuexport på vanligt sätt, såsom nyss utvecklats här ofvan. Om det åter rådde »öfverflöd i cirkulationen», d. v. s. en större penningmängd i det subsidiebetalande landet än i det land dit subsidierna betalades, så betydde detta, att penningvärdet var lägre (eller varuprisnivån högre) på det förra stället än på det senare, och följaktligen flöto de ädla metallerna då dit, där deras värde var högst, d. v. s. en guldexport inträdde. Eller, som han också uttryckte saken: om man exporterade penningar eller guld i stället för varor, berodde det på, att transaktionen gjordes upp billigast på detta sätt; guld eller penningar var då hvad som stod relativt lägst i värde i det beta-
- ↑ Report of the Bullion Committee jämte vittnesförhör tryckt Hansard XVII sp. CCII ff., bilagorna däremot blott i den officiella separatuppl. (ofvan s. 247 not). — Ricardo: Works (ed. Mc Culloch, 1852) 267 f., 269 f., 292 ff.; Three Letters on the Price of Gold (A Reprint of Economic Tracts, ed. Hollander, 1903); Letters to Thomas Robert Malthus 1810—1823 (ed. Bonar, 1887), 1, 15 f., 19, 20 ff. — [Malthus,] Edinburgh Review februari 1811, 342 ff., 361 f. — Se vidare Tooke a. a. I 157 ff., 207 ff., 352 f., 375 ff. och A History of Prices from 1839 to 1847 inclusive (1848) 100 ff.
