lande landet (England), jämfördt med värdet i det andra landet, och man fullgjorde alltså i detta fall sina förpliktelser med mindre uppoffring än om man betalat med varor. I annat fall, om penningvärdet var detsamma i båda länderna, kunde guldexporten aldrig löna sig, utan betalningen måste ta form af varor. Visserligen bestred Ricardo ej absolut, att guldsändningar kunde äga rum i alla händelser, ehuru han ansåg det mycket osannolikt, emedan guldet då skulle ha gått till ett land, där dess köpkraft var mindre eller åtminstone ej större än i det land, hvarifrån det kom. Men både han och hans motståndare voro ense om, att det i så fall snart måste flyta tillbaka till det förra landet; och äfven om denna faktor spelade en större roll än Ricardo antog, kunde den aldrig förklara den ensidigt riktade ström af ädel metall från England till fastlandet, som tömde Englands banks guldkassa och därför gaf anledning till så stora bekymmer.
Guldutflödet var alltså ett bevis för lägre penningvärde i England än på fastlandet. Om England i likhet med fastlandet haft metallisk myntfot, skulle emellertid denna olikhet ha utjämnats just genom utflödet, i det att penningmängden då hade minskats på det förra stället och ökats på det senare. Nu hade England i stället en pappersmyntfot, som stod långt under sitt nominella guldvärde, och då kunde guldexporten fortfara hur länge som helst utan att återställa jämvikten, emedan tomrummet ständigt fylldes med nya sedlar. Det var alltså ej subsidiebetalningar eller extraordinär spannmålsexport som skapade guldutflödet utan »öfverflödet i cirkulationen» eller det lägre penningvärdet i England.
Denna grundläggande framställning kan i allt väsentligt anses bindande och behöfver blott kompletteras i ett par punkter, som också beröras af Ricardo. Har det ifrågavarande landet en blandad pappers- och guldcirkulation, såsom fallet var med England, sjunker ej blott pappersmyntet utan äfven det metalliska myntet i värde inom landet, d. v. s. priserna stiga uttryckta i hvilketdera myntet som helst, emedan de båda äro lagligt betalningsmedel och deras sammanlagda kvantitet har ökats. Just detta förhållande är det som drifver ut det »bättre» d. v. s. metalliska myntet, emedan man får mer varor för det i andra länder.
Om det alltså i stort sedt var fallet, att guldexporten hade sin rot i den engelska valutans depreciation, så bör likväl för ordningens skull tilläggas, att äfven en subsidiebetalning i och för sig, betraktad som en isolerad företeelse och utan sammanhang med depreciation af valutan, skulle utlösa en definitiv guldexport från det subsidiebetalande landet,
Sida:Kontinentalsystemet.djvu/262
Den här sidan har korrekturlästs
252
KAP. IV. KONTINENTALSYSTEMETS VERKNINGAR
