hela licenspolitiken, »ha vi endast tillåtit honom (köpmannen) att göra öppet hvad han eljest otvifvelaktigt skulle ha gjort i hemlighet».
Det är en fråga af stor vikt att få besvarad, hvarpå denna ofantliga skillnad i statsmaktens effektivitet då och nu beror. Vissa af orsakerna äro i någon mån tillfälliga, d. v. s. bero på de egendomliga förhållanden, hvarunder krigen både då och nu men framför allt då fördes, men andra uttrycka efter allt att döma en utvecklingstendens, som förtjänar särskild uppmärksamhet. När man vid diskussioner om möjligheten till statsingripande i det ena eller andra hänseendet pekat på äldre prejudikat, har man nämligen i allmänhet förbisett, i hvilken grad dessa äldre åtgärder blifvit ineffektiva, och därför alldeles missförstått sammanhanget.
Den mest djupgående ändringen ligger efter allt att döma i förvaltningens ökade redbarhet och duglighet. I det föregående ha lämnats tillräckligt många bevis på förvaltningens korruption under kontinentalsystemet för att samlingen skulle behöfva ökas ytterligare. I någon mån berodde läget utan tvifvel på den motvilja, hvarmed man fogade sig i spärrningsdekreten — särskildt är detta fallet i de icke-franska kontinentalstaterna; men exempelvis beträffande England inverkade denna faktor icke alls och för Frankrike endast delvis. Man måste därför söka orsakerna djupare och kan då knappast komma ifrån, att flertalet europeiska stater och kanske allra främst just England först under 1800-talet fått en förvaltningsorganisation, på hvars plikttrohet och obesticklighet man i stort sedt kan lita. Däraf följer, att man nu kan lägga i händerna på förvaltningen uppgifter, som ställa sådana egenskaper på prof, medan detta i verkligheten ej var fallet för hundra år sedan och fortfarande ej är det i länder med en förvaltning af den äldre typen, sådan som exempelvis den amerikanska. Det behöfver ej närmare utvecklas, hvilka konsekvenser detta för med sig i fråga om möjligheter till statsingripande och statsdrift af ekonomiska företag; dessa möjligheter växla faktiskt till stor del efter förvaltningens beskaffenhet i hvarje särskildt land.
Men vidare har den tekniska utvecklingen arbetat statsmakten i händerna på ett sätt, som man icke heller i allmänhet har tänkt på. Det är särskildt ledningarna, denna praktiskt taget fullkomligt nya faktor i det ekonomiska lifvet under 1800-talet, som ha medfört detta resultat, ty makten öfver ledningarna skapar en kontrollmöjlighet öfver nästan allt hvad samfärdsel och mycket af hvad produktion heter. Inom ett land är det framför allt järnvägar och elektriska starkströms-
