det mest storslagna exemplet på ekonomiskt samarbete fienderna emellan förekommer på staternas vägnar. Det var den s. k. affären Ouvrard, som skymtar mångenstädes i de samtida källorna, kanske vederhäftigast i Molliens memoarer, och som hör till det mera häpnadsväckande i den tidens ekonomiska händelser. Frågan gällde en efter tidens förhållanden kolossal leverans af silfver (till ett belopp af 37 mill. francs), som Spanien skulle göra till Frankrike från Mexiko under förmedling af det engelsk-fransk-holländska bankirhuset Hope & C:o i Amsterdam, med hvilket Baring Brothers i London och den ultraspekulative bankiren Ouvrard i Paris samarbetade. Eftersom engelsmännen behärskade hafvet, kunde det emellertid ej realiseras på annat sätt än att engelska krigsfartyg (år 1807) hämtade silfverlasterna i Vera Cruz och förde dem till europeisk hamn för vidare befordran till Napoleon. Molliens reflexion härtill är: »Sålunda skulle tre makter, som förde krig på lif och död, plötsligt göra ett slags lokalt stillestånd för en operation som icke tycktes gagna mer än en enda»; och han fortsätter: »När Napoleon för mig uttryckte någon oro beträffande en så viktig leverans’ öde, kunde jag svara honom med en trygghet, som resultatet i fullt mått rättfärdigade, att de fientliga händer jag valt ej skulle visa sig trolösa.» Också om framtida forskningar torde komma att röja många transaktioner från det nuvarande kriget, hvarom vi för närvarande intet ana, får det väl anses minst sagdt osannolikt, att någon bland dem skall visa sig innebära ett liknande samförstånd mellan fienderna på lif och död.
En mycket viktig orsak till denna lifliga ekonomiska förbindelse med fienden är otvifvelaktigt spärrningens egendomliga merkantilistiska beskaffenhet. När export till fienden ansågs som en patriotisk handling, oberoende af att lagen om handelsförbud gentemot fienden förbjöd den på papperet, så var i själfva verket möjligheten till politiskt eller ekonomiskt »religionskrig» afskuren; man kunde då ej längre undgå att knyta kommersiella band med fientliga undersåtar och måste ta konsekvenserna. Därför leder det nuvarande krigets metod att afklippa alla handelns band i helt annan grad till att befästa ett svalg emellan de stridande, ej blott materiellt utan också andligt.
Den mest påtagliga skillnaden mellan förr och nu är gifvetvis just denna olikhet i spärrningens konstruktion, som så utförligt belysts och kommenterats i den föregående framställningen. Att den nuvarande blockaden, fattad som medel till sitt uppställda mål att på ekonomisk väg undergräfva fiendens motståndskraft, har en långt riktigare eko-
