ringstid försummade Napoleon aldrig att skrytsamt framhålla det rent otänkbara i att en så ypperligt ordnad styrelse som hans skulle kunna nedsjunka till en dylik »fördärflig» utväg som användning af pappersmynt, »samhällsordningens största fiende», hvarom »alla länders historia bekräftar, att dess ödesdigra erfarenheter förekomma blott under maktlösa regeringar».[1]
Allt detta kunde emellertid på sin höjd visa svagheten i Englands ekonomiska ställning och sålunda inge en allmän förhoppning om framgång i striden emot en dylik fiende — något direkt sammanhang med den särskilda handelskrigstaktik som heter kontinentalspärrning innebar det icke. Detta sammanhang framträder först när man beaktar den betydelse Englands handel och närmast dess export på kontinenten ansågos äga för dess kreditsystem liksom öfver hufvud taget uppfattningen om de kontinentala förbindelsernas inverkan på den engelska valutan.
Export och fastlandskrig Redan Kersaints förut citerade tal den 1 januari 1793 är härvid betecknande, såsom den engelske historikern d:r J. Holland Rose påpekat. »Englands kredit hvilar på overkliga rikedomar; detta folks verkliga rikedomar äro kringspridda öfverallt och fullständigt rörliga. På egen mark befinner sig Englands nationalförmögenhet nästan uteslutande i dess bank, och hela denna byggnad upprätthålles af sjöhandelns underbara lifaktighet.» Med en dylik uppfattning kommer man tydligen lätt till tanken att ruinera hela kreditsystemet genom ett angrepp på handeln. Samma tankegång, kreditsystemets beroende af utrikeshandeln, framträder mer genomförd i flere skrifter af en fransk litteratör, som Miss Cunningham framdragit ur glömskan och som har särskildt intresse i detta sammanhang af det skäl, att Napoleon i ett bref 1803 uttalar sin belåtenhet med hans arbete och begär af honom en mer detaljerad redogörelse för de engelska finansernas läge. Det är en chevalier De Guer (eller Deguer), som i egenskap af rojalistisk emigrant vistats i England och därvid sökt studera det engelska finanssystemet. I stort sedt ansåg han detta mycket efterföljansvärdt, t. o. m. beträffande sedelcirkulationen, men trodde sig finna vissa svaga punkter och framlade resultaten till sina landsmäns upplysning, särskildt i en skrift, Essai sur le crédit commercial comme moyen de crédit, som ursprungligen trycktes i Hamburg 1801 men sedan blef omtryckt i Frankrike, och äfven i andra uppsatser, hvari-
- ↑ Corresp. de Nap. nr 9929 (5 mars 1806), 14 413 (25 okt. 1810), 21 020 (19 dec. 1813) etc.
