bland Napoleon lät intaga en i sin officiella tidning, Le Moniteur, för 1803. Dessa diskussioner anknöto framför allt till frågorna om Englands banks guldkassa och de engelska växelkurserna, och sammanhangen äro här af stort intresse. England upprätthöll ju, såsom hvar och en vet, fastlandsmakternas strid emot Frankrike genom subsidier af växlande storlek. Under revolutionskrigen fram till freden i Amiens 1802 utgjorde deras officiellt uppgifna sammanlagda belopp ungefär 141⁄3 mill. pund sterling, däraf ett lån till tyske kejsaren på 4,000,000 pund år 1795, men totalbeloppet af extraordinära utbetalningar på fastlandet var många gånger större, enbart för de tre åren 1794—96 öfver 42 mill. pund. Möjligheten att fortsätta dessa subsidier under Napoleonskrigens senare skede, kompletterad genom förmågan att underhålla egna trupper på fastlandet, var tydligen ett af de moment i Englands ekonomiska ställning, som politiskt måste komma i allra främsta rummet i de franske statsmännens ögon. Det gällde därför att se, hur starkt deras sammanhang var med kreditsystemet.[1]
Äfven i detta hänseende är Adam Smiths framställning högst belysande. Under sin ryktbara kritik af merkantilsystemet, sådant han uppfattar det, kommer han nämligen också in på den äfven under det nu pågående kriget välkända frågan om guldkassornas betydelse för krigföringen och därvid äfven på deras behöflighet för engelska utbetalningar på fastlandet. Han får då tillfälle att visa, att krigskostnaderna bestridas med konsumtionsvaror och ej med guld och silfver samt att dessa underhållsvaror kunna förvärfvas genom export af antingen ädla metaller, fabriksartiklar eller råvaror. Efter en klar diskussion af det första bland dessa alternativ konstaterar han, att sjuåriga krigets »enorma utgifter» måste ha bestridts ej genom guld och silfver utan med engelska varor af det ena eller andra slaget, samt gör den viktiga iakttagelsen, att Englands export som följd däraf varit ovanligt stor under kriget, utan att lämna någon motsvarande import i utbyte. I den mån betalningen för kontinentalkriget likväl sker med ädel metall, »den stora (internationella) handelsrepublikens betalningsmedel», måste den också köpas med engelska exportvaror, ty hvarken de samlade metallkassorna eller ens den årliga produktionen af guld
- ↑ Rose, Napoleon and British Commerce (1893), omtr. i Napoleonic Studies (1904) 167. — Corresp. de Nap. nr 6611. — Miss Cunningham Chap. 4. — Porter, The Progress of the Nation, Sect. IV, Chap. IV, (New Ed., 1851) 507 (på grundval af uppgifter i engelska parlamentet år 1815). — Tooke, A History of Prices from 1793 to 1837 I (1838) 208 f.
