ingalunda kan affärdas med en hänvisning till hans behof af de neutralas hjälp för en tillförsel som han tänkte reda sig utan eller ersätta med en annan.
Dekretets
genomförande
Napoleon skred omedelbart till att genomföra Berlindekretet öfver
så stor del af fastlandet som möjligt. Med betecknande öppenhet ålade
en artikel (art. 10) i själfva dekretet utrikesministern att kommunicera
det med regeringarna i Spanien, Neapel, Holland, Etrurien — allt
vasallstater — och Frankrikes öfriga allierade, och ett samma dag
aflåtet bref af kejsaren till Talleyrand föreskref i stort sedt samma sak.
Men sin första politiska verkan skulle dekretet få i hansestäderna, där
grunden som vi veta var lagd långt i förväg och rena
verkställighetsåtgärder påbjudits redan före dekretets publicering.
Hansestäderna och framför allt Hamburg voro kanske af alla platser i Europa de mest afgörande punkterna för kontinentalsystemets framgång eller nederlag. Under l’ancien régimes sista år hade den starkt uppblomstrande franska handeln med varor från Frankrikes västindiska kolonier i första rummet vändt sig till hansestäderna, där de franska kolonialvarorna till stor del utträngt sina konkurrenter, så att hansestäderna under dessa år rent af kommo främst bland alla europeiska länder i Frankrikes exporthandel. Härpå gjorde emellertid revolutionskrigen ett plötsligt slut och detta ej blott för Frankrikes utan äfven för det af fransmännen ockuperade Hollands del, delvis utan tvifvel emedan direktoriepolitiken emot de neutrala hindrade dessa att förmedla samfärdseln, när Frankrike ej längre kunde göra det direkt. Nu var det som England ryckte in såsom den ojämförligt viktigaste leverantören af kolonialvaror och industriprodukter till hansestäderna och genom dem ej blott till hela Tyskland utan äfven till stora delar af det öfriga fastlandet, samtidigt med att England å andra sidan hade god användning för den spannmål och de öfriga tyska jordbruksalster som exporterades särskildt öfver Bremen. Tidens statistik måste visserligen användas med stor försiktighet, och siffrorna i olika, äfven officiella källor äro ofta sinsemellan oförenliga; men tendensen är i detta fall omisskännlig, och några uppgifter må därför lämnas. År 1789 gingo på England sammanlagdt från Hamburg och Bremen endast 49 fartyg på tillsammans 7,250 ton, men år 1800 voro siffrorna: 500 fartyg på 72,900 ton, sålunda en tiodubbling af trafiken. Englands export dit uppges mellan 1792 och 1800 ha stigit från 2.2 till 13.5 mill. pund sterling, ja, engelske ministern i Hamburg uppgaf
