Sida:Kontinentalsystemet.djvu/86

Den här sidan har korrekturlästs
76
KAP. II. KONTINENTALSYSTEMETS TILLKOMST OCH YTTRE FÖRLOPP

denna grupp af påbud. Denna första Order in Council utfärdades den 7 januari 1807, alltså halfannan månad efter Berlindekretet.[1] Som repressalieåtgärd emot Berlindekretet och med en förut citerad hänvisning till nödvändigheten att vidtaga åtgärder för att kväfva fiendens våldsamhet och låta skadan af hans orättvisa återfalla på honom själf förbjöds helt enkelt handeln mellan fiendehamnar, äfvensom mellan andra hamnar som engelska fartyg på grund af Berlindekretet vore afskurna från att anlöpa. Grenville’ska regeringens ledamöter påstodo längre fram, att detta blott var en tillämpning af 1756 års regel, som ju hindrade kustfart hos fienden. Men om så varit fallet, hade det ej funnits anledning att vidkänna sig någon repressalieafsikt; och regeringens motståndare (t. ex. lordkanslern i den följande ministären, lord Eldon) påpekade också, att förordningen gick utanför den vedertagna grundsatsen, i det att den förbjöd exempelvis handel mellan franska och spanska hamnar. Att den direkta handeln mellan fiendens moderland och kolonier var förbjuden, låg i sakens natur, men detta innebar ju intet nytt; hvad åter den egentliga kustfarten beträffar, var den svårare att komma åt än någon annan del af fiendens sjöfart, hvilket regeringens inhemska motståndare ej heller försummade att framhålla. I en förklaring till Danmarks chargé d’affaires i London tolkade lord Howick detta till yttermera visso så (17 mars 1807), att det ej skulle vara neutrala fartyg förmenadt att gå i last till en fientlig hamn och därifrån i barlast till en annan för att sedan från denna föra last till hemlandet. Just den blomstrande danska Medelhafshandeln drabbades visserligen hårdt af det nya påbudet; men därutöfver kan åtgärdens betydelse ej anses stor, annat än därigenom att den i viss mån komprometterade whigpartiet i afseende på det berättigade i repressalieåtgärder och så till vida försvårade deras ställning gentemot efterträdarnes åtgärder i samma riktning.[2]

Det var därför ganska naturligt att de, som önskade kraftigare åtgärder från statens sida vare sig mot Napoleon eller mot de neutrala, ej voro tillfredsställda genom januariförordningen. Därvid har man först att tänka på Stephen och de med honom liktänkande, som enligt hans motståndare Broughams senare vittnesbörd utgjorde det stora

  1. Alla hithörande Orders in Council från 1807 äro tryckta i Hansard X 126—148.
  2. Lord Eldon i öfverhuset 15 febr. 1808 (Hansard X 475). — Perceval i underhuset 4 febr. 1807 (ib. VIII 629). — Lord Howicks förklaring tr. ib. X 402 ff. — Linvald, Bidrag til Oplysning om Danmark-Norges Handel og Skibsfart 1800—1807 (Dansk Hist. Tidsskr. VIII: 6, 1917) 409, 433 f.