Berlindekretet den 21 november 1806 föranledde genast en fråga från amerikanska sändebudet i Paris till franske marinministern viceamiral Decrès om det nya påbudets tolkning till sjöss, och då detta — i kejsarens frånvaro — utföll i gynnsam riktning, förelåg ingen omedelbar anledning till oro från amerikansk sida; tvärtom klagades det i England, att amerikanarna gjorde gemensam sak med Napoleon för att tillhandahålla de industriprodukter Frankrike eljest brukat få från England. Icke heller den »första» engelska Order in Council, i januari 1807, gjorde med sin begränsade räckvidd någon större ändring häri, och följaktligen fortgick ännu under större delen af år 1807 den blomstrande amerikanska handeln och sjöfarten ej blott oförminskad utan rent af ytterligare vidgad, såsom framgår af den förut (sid. 70) meddelade tabellen; året 1807 betecknade i verkligheten höjdpunkten för Förenta staterna på handelns och sjöfartens område för långliga tider.
Men före årets slut skulle omslaget inträffa. Början gjorde den autentiska lagtolkning Napoleon såsom ensam beslutande gaf af sitt Berlindekret, hvarigenom det kom att gälla också till sjöss; så följde de nya engelska Orders in Council i november och Napoleons Milanodekret i december.
Embargolagen 22 dec. 1807 Allt detta utlöste den stora amerikanska motaktionen, som också, i den mån det gällde England, påverkades af det senaste öfvergreppet, den s. k. Chesapeakeaffären (juni 1807). Ett engelskt krigsfartyg begärde att få visitera den amerikanska fregatten Chesapeake i syfte att återtaga uppgifna deserterade engelska matroser; och då detta naturligtvis vägrades, besköt det och gjorde sig till herre öfver det amerikanska krigsfartyget samt borttog fyra man af besättningen. Härtill fogade sig amerikansk förbittring öfver engelsmännens vana att »pressa» till sjökrigstjänst matroser på amerikanska handelsfartyg under uppgift att de — såsom födda före Förenta staternas själfständighet — vore engelska medborgare; och detta i förening med Chesapeake-affären utlöste en våldsam diplomatisk fejd.
Hvad som gaf närmaste stöten till det amerikanska kommersiella eller snarare anti-kommersiella ingripandet var emellertid ej Englands åtgöranden utan Frankrikes, nämligen den nya tillämpningen af Berlindekretet, som ledde till att ett strandadt amerikanskt fartyg, Horizon, fick den del af sin last, som hade engelskt ursprung, förklarad för god pris. Äfven de nya Orders in Council voro dock, faktiskt ehuru ej officiellt, kända i Förenta staterna då kongressen och presidenten den
