watnet ej så mycket uttorkas, at det icke skulle befrämja wäxten och skynda på bärgningen innom 120:de dagen eller i April månad. Åkren, som då af rägn-tiden är åter upblött, gifwes sparsamt gödsel, plöjes och tillagas, at andra gången eller å nyo sätta Ris uti; den wanliga tiden til detta andra utsädet innom året, är antingen i Maji månads slut eller Junii månads början. Man skulle tycka, at rägnet och wärman wäxelwis om hwarandra skulle drifwa Ris-wäxten fortare denna än den förra tiden; likwäl sker, at de få räkna längre tid ifrån sättningen til upskiärning denna gången, och merendels 130 dagar, så at bärgning uti September är sällsynt.
De sidländte åkrarne blifwa wid slutad April eller börjad Majus med Ris-plantorne besatte, kräfja så många dagar, som de andra til Risens mognad, och höstas gemenligen uti September Månad, ligga sedan intil April uti träde, då stubben och rötterne af den fordna Risen äro så rutna och förmultnade, at de wid plöjningen aldeles falla sönder til jord.
Så snart Risen hwitnar til mognad, afskäres han med handskäror, hwars äggar äro taggiga, som sågar, bindes sedan uti kärfwar tilsammans, och til torra uphögda ställen bortföres, hwarest han torkas och stackas til dess han blifwer aftröskad. Denna Ris har ännu skalen omkring sig och kallas Paddi, tjänar, som han nu är, til widare utsäde och til föda för kreatur; men innan han nyttjas af Inwånarena, stötes han uti Stenmortare med Trästötar, at han släpper skalen, som sedan ifrån wannas och rensas.
En del Landtboer, som hafwa widlyftigare fält, än de sielfwe wilja sköta, aflåta stycken deraf emot en wiss afgift åt fattigt folk til bruk: dessas förmåga är
