18
De på afsättningarne eller ock annorstädes anlagde Örtesängar njuta näppeligen en månad hwila, utan blifwa efter den ena wäxtens mognad och inbärgning tilredda at taga emot en ny börda, så at innom året få de gifwa ifrån sig trenne afkastningar, hwarjämte Åkermännerne rätta sig äfwen efter den Sädens art, som de utså, så at de säde-slag och plantor, som älska wäta, köld och torka, få alla sådane dertil skickelige årstider, och blifwer Hösten endast rotwäxterne tildömd.
De slags fröen, som i allmänhet utsåddes på de omtalte högderne, woro:
Et slags groft frö til blad, blommor och fröhus likt Radiser med smala rötter. December Månads början war rätta utsättnings-tiden för detta; den slättade jorden lades förut uti långa fårar en fot breda och hälften så djupa, hwilka sins emellan giorde långa smala sängar, ofwan uppå et qwarter breda. Watnet fick fritt uti dessa fårar aflöpa, när för mycken wäta tilsatte, sedan det nedifrån gifwit wäxten den wätska, som behöfdes: En twär hand djupt nedsattes dessa fröen och lemnades 7 à 8 tum emellan hwart stånd til utbredande i wäxten. Efter denna war den torra års-tiden, ty blir det i början watnat. I Februario war det i full blomma, och i Aprill dess fröhus gulnade, då det uprycktes, torkades och fröet utklappades, som gaf särdeles ymnigt efter bärgningen; häraf prässades den olja, som de sedan brukade til hwarjehanda i hushållningen, i synnerhet at bränna i Lampor; de nyttjade den äfwen, medan hon war färsk til matlagning. Oljan är så fet, at den til målning war otjänlig, efter hon ej wille torka: Af röken efter denna Lamp-olja giöra de det bekanta Tusschet.
Bomulls-fröet, som de kalla Minfu, får merendels ärfwa platsen efter Oljo-fröet. Jorden lagas til på föresagde sätt och fröet nedlägges uti sådane smala sängar,
