6
gemene man, äfwen at bränna et slags Bränwin af, det de kalla Samsu.
Det är mig sagdt, at ju mer man skiljer sig ifrån dessa sydliga delarne åt Norr, ju mer skal Ris-wäxten efter hand aftaga, och i det stället brukas Råg, Korn, Hwete, Bönor, Ärter, med mera: at uti de nordligaste, hwarest aldeles ingen Ris trifwes, de med fullkomlighet förstå skötseln af dessa sednare slagen.
Icke desto mindre sås både Hwete, Bönor, små Ärter och Linser uti desse södra orterne, som Inwånarne både för sig och främmande nyttja, men ej til den myckenhet som Ris, hwilken man besynnerligen wil omtala, såsom Brödfödan uti landsorterna omkring Canton.
At China är et öfwermåttan folkrikt land, är redan af många bewist. De fläste Landsorter äro så tätt bebodde, at man må stadna i förundran, huru Landet kan afkasta Säd nog til så många millioner inwånares underhåll, hälst de ifrån främmande orter hafwa ingen widare tilförsel af spanmål, än at någon Junk ifrån Cochin-China eller Malaya, och något Holländskt skepp, hwilket likwäl sällan händer, kan införa några Läster. Men då man gifwer akt på deras nästan otroliga flit och idoghet at cultivera och nyttja alt hwad nyttjas kan, samt på deras sparsamhet och måttelighet uti dageliga lefwernet; blir man öfwertygad, at et Land kan af sådana invånare nästan aldrig blifwa så folkrikt, at de ju finna sin nödtorftiga bärgning. Ja, det är just denna myckenheten af arbetsamt folk, som bidrager til Landets rikedom och alla inwånarenas bättre utkomst; ty hwar och en flitig arbetare, i synnerhet Åkerbrukare, frambringar altid mer, utur jordens tacksama sköte, än han ensam behöfwer förtära.
