fästad en ångtät ventil; alla lika. Dessa öppna sig uti samma direktion, uppå en axel stäld på inre sidan af ringen.
De stänger som utgöra gångjernen till ventilerna, gå igenom täta hål in uti ringen, hvarest de äro förenade med ventil-klaffarne. På ändarne af hvarje af dessa stänger är en tyngd d, tillräcklig att motväga tyngden af ventilen. Dessa stänger äro böjde uti den riktning, att de visa emot axeln, då ventilen är öppnad. På inre sidan af ringen närmast axeln finnas 6 hål, på lika afstånd ifrån hvarandra, hvilka äro förenade med motsvarande hål uti kärnan, medelst de ihåliga radierna b 1 till 6. Sålunda bildas en beständig tät gemenskap mellan kärnans hål och inre delen af ringen.
Fig. 4 utvisar sektionen af en metallhylsa, eller den så kallade masken (the mask), som är af samma diameter med kärnan, och hvars ena sida är alldeles slät. Genom centrum af masken är ett cirkelrundt hål e anbragt, hvarigenom ändan af axeln går. Uti ytan omkring förenämde hål finnas 3:ne andra hål p, i och l. Hålen i och l äro hvardera af sådan dimension, att de öfverskjuta ett hål uti kärnan jemte ett mellanrum; och mellanrummet emellan hålen i och l uti masken, håller den vidd, att det jemt täcker öfver ett hål uti kärnan.
Hålen p, i och l slutas uti sidoöppningarne, som synas på fig. 5. Hålet l är förenadt med kitteln genom ett ångrör; hålet i med
